ÅSIKT

Svenska värderingar är att sola på kyrkogården

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På kyrkogården låg halvnakna människor och solade och jag skakade till av indignation. ­Sekunden därpå skakade jag till av förvåning över min indignation.

Vem har jag blivit? Roland ­Poirier Martinsson? Lars ­Adaktusson? Siewert Öholm? Hade jag brytt mig för 20 år ­sedan? För 10 år sedan?

Svårt att säga, självklart kan jag ha skaffat mig nya konservativa värderingar men min bedömning är att jag inte utsatts tidigare. Inte lika ofta. Folk ­brukade inte halvnäcka bredvid gravstenarna över Cornelis Vreeswijk, Per Anders ­Fogelström eller Anna Lindh. Inte för att de döda bryr sig, men kanske de anhöriga och särskilt anhöriga till dem som begravts nyligen.

Sedan såg jag samma slummande vid Adolf Fredriks kyrka och funderade över om nakenhet på Stockholms kyrkogårdar ökat eftersom de som förr hade bar överkropp på bensin­mackar behövde någonstans att ta ­vägen?

Eller så har det skett en förändring av svenska värderingar. Helt solklart var det färre som tog en kaffe latte i bikini på stans kyrkogårdar för 100 år sedan. Drar man ut linjerna är det lätt att se hur tillvaron förändrats.

”Svenska värderingar” har varit hett i den svenska politiken sedan flyktingkrisen, två signalord som betyder att man inte är mjukis mot ­invandrare och vars ­främsta syfte är att vinna tillbaka nationalkonservativa SD-väljare. ”Svenska värderingar behöver försvaras”, skrev Anna Kinberg Batra (M) på samma nationaldag som Stefan Löfven (S) skrev att ”Vi backar aldrig från svenska värderingar”. Även om oppositionsledaren talade om asylboenden och statsministern om välfärden så var det glasklart att ”Nationalismen har gjort politisk comeback”, som Svenska Dagbladets politiske kommentator Göran Eriksson konstaterade.

Självklart har Jimmie Åkesson (SD) alltid talat mycket om svenska värderingar. Och lika självklart finns det i varje land politiker som understryker ”tyska värderingar”, ”norska värderingar”, ”indiska värderingar”, ”franska värderingar” eller ”turkiska värderingar” av samma skäl.

I går var det Sveriges verkliga nationaldag, vi dansade små grodor, åt sill och blev över­förfriskade. Midsommar är en finfin svensk tradition, men har inget med värderingar att göra. 

Ingen kan slå fast vad svenska värderingar är. Många stats­vetare och politiker har försökt. Allt som är säkert är att svenska värderingar är ett hopkok av ­influenser från hela världen, främst från USA de senaste ­30–40 åren gissar jag, och som alltid har och alltid kommer att förändras.

Svenska värderingar är vad man vill att det ska vara. För mig är det jämställdhet, solidaritet, öppenhet och att klä sig anständigt på kyrkogårdar. Men bevisligen håller många inte med om det. Det är bara att acceptera. Vilket också är en svensk värdering, enligt mig.

När politiker använder detta slemmiga lilla ”svenska värderingar” är det i själva verket en uppmaning till mottagaren att ­fylla ut de två tomma orden med de fördomar om andra länder, religioner, ­etniciteter och kulturer som kan tänkas simma runt där i okunnighetens träsk.