Varför gör regeringen inget?

Affären med de tre svenskarna som pekats ut för samröre med terrorister håller på att utvecklas till den största rättsskandalen i modern tid. Deras somaliska bakgrund är väl enda skälet till att det inte pågår en rasande tidningsdebatt och ett folkuppror. Men kanske håller den folkliga vreden på att öka i omfång.

I slutet av förra veckan bildades en stödkommitté. Kommittén startar en insamling till förmån för de anklagade vars tillgångar har frysts. Denna vecka öppnas ett postgirokonto för insamlingen. Finansinspektionen har meddelat att den inte tänker vidta några åtgärder mot Postgirot, såvida inte domstol slår fast att brott begåtts.

Jag tänker skänka pengar så fort ett postigro har öppnats. Redan har många hört av sig, enligt Gunnar Kraft på Forum Syd, en av initiativtagarna till stödinsamlingen. Det är hoppfullt. Solidariteten lever i vårt land. Åtminstone bland medborgarna.

Regeringen står däremot pinsamt handfallen inför fallet med somaliasvenskarna. Sedan i november har tre svenska medborgare utsatts för omvärldens sanktioner. Det vapen som förr riktades mot nationer, riktas nu mot individer utan någon som helst rättslig prövning. Bevisningen är hemlig, men den svenska säkerhetspolisen har offentligt sagt att de amerikanska myndigheternas bevis inte skulle hålla för en rättslig process. De terrormisstänkta är svenska medborgare, men svenska staten hänvisar dem till amerikanska myndigheter.

Hur de utan pengar ska ha råd att driva sitt ärende i USA är en gåta.

De har fått avslag på sin ansökan om rättshjälp. Men Domstolsverket anser att de bör få rättshjälp. I dag tar Rättshjälpsnämnden upp ärendet igen. Måtte nämnden låta förnuftet råda.

Sanktionerna innefattar dock numera reseförbud. Så när svenska staten uppmanar de tre somaliasvenskarna att uppsöka amerikanska myndigheter uppmanar de till brott mot sanktionerna.

 

Sedan november har myndigheter och beslutsfattare skyllt på varandra. Utrikesdepartementet och justitiedepartementet hänvisade först till Finansinspektionen som i sin tur hänvisade till UD som då hänvisade till Riksåklagaren som hänvisade tillbaka till UD som återigen hänvisade till RÅ som sen hänvisade till åklagarmyndigheten i Stockholm.

 

Det är en pinsam uppvisning i ansvarslöshet. Men bollandet mellan UD och RÅ visar också på det alldeles speciella i situationen. Rimligen borde frågan ha en juridisk grund, det vill säga vara ett fall för åklagarmyndigheten. Men problemet är att den inte är juridisk utan politisk. Det handlar om politiskt beslutade sanktioner av FN:s sanktionskommitté.

Därför är det regeringens ansvar att agera.

Vad innebär annars medborgarskapet efter 11 september?

Skandalen med somaliasvenskarna utmanar vårt rättsmedvetande och prövar samhällets och vår egen grad av humanitet. Tänk om större delen av svenska folket nu blir ”understödjare av terrorism”, det vill säga skänker pengar till tre utsatta medmänniskor? Vad gör regeringen då? Kallar på USA?