ÅSIKT

Politik som förförelse eller kärlek?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vår relation är ett projekt, sade Gudrun Schyman till Aftonbladets reporter när hon beskrev sin kärlek till Jacques Öhlund.

Ordvalet är intressant. Under 1990-talet blev projektet trend inom politik och ekonomi. Den flexibla människan som slänger sig från ett arbete till ett annat är fortfarande ideal. Fast heltidsarbete anses mossigt och något för ”trygghetsnarkomaner”.

Poängen med projekt är att de är tillfälliga och tidsbegränsade. Att se kärleken som projekt tycks vara en realistisk anpassning till en tid då långvariga relationer anses onormala.

I det förindustriella samhället var kärleken tvång, åtminstone den äktenskapliga. Med industrialismen kom urbanisering och omflyttning. Traditionella gemenskaper luckrades upp. Långt in på 1900-talet härskade dock idén om det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna.

På 1960-talet innebar kärleken frihet. Vänsterupproret inbegrep även kärleken och sexualiteten. Nya familjeformer uppstod, kollektiva men många gånger egoistiska. Det personliga blev politiskt.

Vänstervågen avlöstes av nyliberalismen. Kärleken blev ett företag. Högerns tankesmedja Timbro gav på 1980-talet ut Henri Lepages bok I morgon kapitalism, där teorin om ”det mänskliga kapitalet” lanserades. Alla människans beslut tolkades som beslut om investeringar.

Till och med kärleken sågs som resultatet av en kalkyl. Man älskar om vinsten av att älska överstiger kärlekens kostnad. Och man lägger helt enkelt ned ”företaget” (relationen) så fort det inte ger ”vinst”, resonerade Lepage.

Schyman talar om kärleken som projekt. 2000-talets ord för kärleken lär väl bli nätverk. Antingen är man ”uppkopplad” eller ”urloggad”. Efter ekonomismen kommer IT-ismen.

Tänk om kärlekens språk kunde genomsyra samhällstänkandet i stället för att kärleken föll offer för politiska och ekonomiska trender?

Statsminister Göran Persson talade på en facklig valupptakt i fredags. Han varnade för en valrörelse där politikerna vräker ut vallöften som de sen inte kan hålla.

– Vi ska gå till val på våra grundläggande värderingar och vår ideologi, sade Persson.

Han gjorde en liknelse med kärleken.

– Man ger sig inte in i ett förhållande därför att den andra partnern lovar en ny bil. Man satsar på relationen, eftersom man tror på förhållandet, litar på varandra och på att man har ungefär samma värderingar. Så är det även i politiken, menade Persson.

Så hoppfullt. Alltför länge har det politiska språket varit ekonomismens. Politiker har betraktat väljare som objekt för sina erövringar. Förförelsen har gått ut på ”one night stand”, för att använda min vän SSU:aren Ola S Svenssons liknelse, snarare än på långsiktiga relationer.

Förföraren för natten framställer sig själv som den vackraste på jorden, utan några brister. Här ryms inga motgångar, ingen kamp och inget tvivel.

Den som söker<7b> en livspartner bör däremot också visa sin svaghet, sin fulhet och sorg. Han eller hon erbjuder sig själv, inte bara några tjänster för stunden. I äkta kärlek är vi inte utbytbara, där möts två subjekt. Vi skapar tillsammans något nytt.

Kärlekens logik är folkrörelsedemokratins.

Helle Klein