ÅSIKT

Ska social-demokratin rädda kapitalismen?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Det här är min favorit-folkets park”, säger statsminister Göran Persson inför hundratals åhörare i lilla sörmländska Björkviks folkets park. Dragspelsmusik, kaffeförsäljning, grönskande björkar och strålande sol, en svenskare sommardag än så går inte att uppfinna.

Perssons tal handlar följdriktigt om Sverige, om hur hela Sverige ska leva. Samförstånd och sammanhållning är de socialdemokratiska ledorden. Statsministern har tagit intryck av den framsynte industriledaren Carl Bennets näringspolitiska förslag som den så kallade Bennet-Johnsson-gruppen presenterade i våras.

– Ett nytt samförstånd måste till för arbete och tillväxt, säger Persson och nämner Bennet minst tre gånger i sitt tal.

Nästan dagligen ser vi nyhetsbilderna med företagsledare i USA som släpas bort i handbojor. Skandalerna har allvarligt skadat folkets förtroende för näringslivet. Kapitalismen befinner sig i kris.

– Roffarmentaliteten finns också i Sverige. Skyhöga bonus, kartellbildningar och fusk har rubbat förtroendet. Kapitalismen bygger på förtroende, att ett handslag är ett handslag. Ytterst står våra pensioner och arbetarnas trygghet på spel, säger Persson och manar till samling för att återskapa förtroendet för näringslivet.

Socialdemokratin vill rädda kapitalismen. Någon större samhällsförändrade kraft tycks inte den perssonska socialdemokratin vara. Det handlar mer om ”ansvar och ordning” i finanserna, om att tryggt och väl förvalta det som redan uppnåtts. Statsmannaskap framför idépolitik.

Tron på Sverige är dock stark. Ett mänskligare arbetsliv ska skapas, ohälsan ska bekämpas, miljön värnas och kunskapssamhället bli allas. Detta reformprogram inger större framtidshopp än borgerlighetens skattekverulans.

Göran Persson betonar hur den traditionella socialdemokratin egentligen är modern. På miljöpolitikens område lyckas han förena tradition och nyskapande. Han är lysande när han talar om miljöpolitiken som motor för tillväxten och de nya jobben. Men jag saknar fler exempel på hur socialdemokratin kan anta den nya tidens utmaningar.

Globaliseringskritiken, den nya internationalismen där lokalt och globalt vävs samman, Europafrågorna och de mänskliga rättigheterna nämns inte med en stavelse. I Björkviks folkets park ryms inte världen. Här ryms knappt ideologierna.

Ändå pekar Persson på det förändrade samhällsklimatet. I dag vill centern och folkpartiet distansera sig från högerpartierna (m) och (kd). Begreppet borgerlig vänster används av mittenpartierna.

Nyliberalismen är uppenbart död. Nu handlar det om hur den urspårade kapitalismen åter ska kunna tyglas för medborgarnas, miljöns och tillväxtens bästa. Politiken har fått en renässans på marknadsfundamentalismens bekostnad.

Nya hot dyker dock upp – inte från nyliberalt, men från värdekonservativt och högerpopulistiskt håll. Den europeiska utvecklingen med starka nationalistiska och främlingsfientliga krafter skrämmer.

Men i Björkviks folkets park blåser ljumma sommarvindar.

Helle Klein