ÅSIKT

Miljardfusk – bara toppen på isberget

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kapitalismen befinner sig i sin värsta kris sedan 1930-talet, slog statsminister Göran Persson fast i Björkvik. Fler än Persson oroas över den senaste tidens skandaler i näringslivet.

Affärstidningen Financial Times har synat de största konkurserna bland amerikanska bolag under åren 1999–2001: Global crossing, Enron, K´mart, Adelphia för att nämna några. Och så förstås Worldcom, vars konkurs är den största i USA:s företagshistoria. Nya uppgifter tyder på att redovisningsrötan är värre än vad som hittills framkommit. Mångmiljardfusket är visst dubbelt så stort. Över 24 000 jobb försvinner.

I de konkursade bolagen har vd:ar och styrelseledamöter tjänat storkovan på att sälja sina aktier innan börsbubblorna sprack. ”Konkursbaroner” kallar Financial Times herrarna. De kunde lika gärna kallas ”rövarbaroner” precis som föregångarna vilka hade stor skuld i börskraschen 1929 i USA.

Den annars så företagsvänliga George W Bush tvingas att öka statens inblandning i marknaden.

Hårdare straff mot bokföringsbrott och ökad kontroll, lyder receptet. I Sverige tillsätter statsministern en etikkommission under ledning av Erik Åsbrink. Så ska förtroendet för näringslivet återupprättas.

Jag slås av hur ekonomistiskt det nyvaknade intresset för etik är. När aktiekurserna rasar och ägarna förlorar höjs kraven på bättre moral. När välfungerade företag som Gislaveds gummifabrik eller Degerfors järnverk monteras ned och hela samhällen riskerar slås i spillror förs däremot ingen etikdebatt.

Om politiker och näringslivstoppar tror att förtroendekrisen började med bokföringsfusket och de svindlande fallskärmarna har de missat något. Dessa avarter är bara toppen på ett isberg.

Allmänhetens förtroende kom att krackelera när lönsamma, välskötta företag lades ned och huvudkontor flyttades till London.

När tusentals arbetare fick sparken i företagsledarnas jakt på bästa möjliga aktiekurs. När ekonominyheterna basunerade ut ständigt stigande börskurser samtidigt som lokalsamhällen höll på att förvandlas till industrikyrkogårdar.

Häri ligger grunden till den växande globaliseringskritiken.

Hundratusentals ungdomar, miljövänner, kyrkliga och fackligt aktiva världen över hö-jer sina röster: Nu får det vara slut på den socialt orättfärdiga ekonomismen – en annan värld är möjlig!

Kvartalskapitalismens kortsiktighet stressar sönder det goda företagandet. Det löses inte med hårdare straff mot bokföringsbrott eller etikkommissioner.

Om idén, att näringslivet är en ”välståndsskapare” inte bara för giriga direktörer

utan för samhällen och nationer, ska tas på allvar är det dags att göra upp med aktiefixeringen.

Förtroende uppstår i ömsesidighet. Det vore bättre om näringslivets direktörer återupprättade det sociala kontraktet med medborgarna, än att de åkte på ännu en etikkonferens.

Helle Klein