ÅSIKT

En hel industri tjänar pengar på vår rädsla

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lita inte på någon, löd uppmaningen till mig och maken inför resan till Florida. Om det ser ut som en olycka på vägen och någon vill ha er hjälp så tro dem inte. De vill bara råna er, fortsatte varningarna från släkt och vänner.

På planet till Tampa läser jag ”The culture of fear” (Rädslans kultur) av Barry Glassner. ”Varför är amerikaner rädda för fel saker?”, undrar författaren och gör en träffande genomgång av alla det moderna samhällets hotbilder: kriminalitet, droger, minoriteter, mördarbakterier och vägpirater.

Vi borde bekymra oss över de ökande klassskillnaderna, den utbredda arbetslösheten och nyfattigdomen i stället, menar Glassner.

”Till rädslans kultur hör paradoxen att verkligt stora samhällsproblem ignoreras även om det är just dessa som utgör grunden till de faror som vi är så rädda för”, skriver han.

Den panikdrivna samhällsdebatten är både ett medialt fenomen och ett kommersiellt. Vad vore tv-nyheter och tidningsrubriker utan denna rädslans kultur? Eller som Sheryl Stolberg, mediekritiker i Los Angeles Times, uttryckte det: Mördarbakterier är perfekta för ”prime time”. Tv-bilder som visar hur bakterier äter upp människor drar tittare. Det gillar annonsörerna.

En hel industri tjänar pengar på vår rädsla: försäkringsbolag, lås- och alarmtjänster med flera.

Även i Sverige konsumerar vi säkerhet som aldrig förr. Var och varannan vecka ligger reklamlappar i brevinkastet i lägenheten om nya säkerhetsdörrar eller alarm eller lås. Säkerhetsbolagen hör till de företag som expanderar mest just nu.

De som tjänar på rädslan har inget intresse av att fakta som visar att antalet brott minskar når medborgarna.

”Vi har lyckats övertyga oss själva om att i stort sett varje ung amerikansk man är en potentiell massmördare – anmärkningsvärt med tanke på att ungdomsbrottsligheten stadigt minskat under 1990-talet”, skriver Glassner.

Också i Sverige tror vi att kriminaliteten är betydligt värre än vad den är. Åtta av tio svenskar upplever att samhället har blivit farligare, särskilt vår närmiljö. Trots att inbrotten har minskat.

Polis- och rättssystemet i USA kostar omkring 100 miljarder dollar per år. Summan är ofattbar. Pengarna går framför allt till polis och fängelser.

I Kalifornien spenderas mer pengar på fängelser än på hög utbildning.

Ändå tycks det växande antalet poliser förstärka medborgarnas rädsla. Bilden av ett samhälle i upplösning befästs.

Den panikdrivna politiken satsar resurserna på fel saker.

Medan oändliga summor går till att skydda ungar mot faror som få i realiteten utsätts för satsas nästan inget på de miljontals barn som saknar sjukförsäkringar eller på de miljoner ungar som växer upp som analfabeter i världens största demokrati.

”Lita inte på någon”, sa våra vänner. Misstron sätts i system. Så urholkas vår tilltro till samhället och till varandra.

Den överdrivna rädslan och den maniska strävan efter säkerhet håller på att skapa ett verkligt farligt samhälle.

Helle Klein