ÅSIKT

Vapenexport i en ny världsordning

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Debatten om svensk vapenexport är het. Och hyckleriet är tydligare än någonsin. Sverige har en avancerad försvarsindustri i syfte att kunna vara oberoende. Den gamla neutralitets- och alliansfriheten har ansetts vara värnad genom Boforskanoner och Jas-plan. ”Svenska vapen dödar neutralt”, som fredsrörelsen ironiskt brukar säga.

Lagen hävdar dock att vapen inte bör säljas till krigförande länder eller till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Det har dock skett flera gånger. ”Följdleveranser” av redan ingångna avtal, brukar dessa kontroversiella affärer kallas i syfte att göra dem legitima.

Sverige har för tredje året i rad ökat sin vapenexport till USA. Just nu krigar USA och Storbritannien i Irak utan FN:s mandat. Statsminister Göran Persson kallar detta krig för ett brott mot folkrätten.

Ändå fortsätter Sverige att exportera vapen till den stora krigsaktören.

Skälet sägs vara säkerhetspolitiskt. Svenskt försvar behöver komponenter från USA. Ett exportstopp skulle drabba oss själva.

Dessutom ägs stora delar av den ”svenska” försvarsindustrin av britter och amerikaner. De bandvagnar som kör omkring i den irakiska öknen kommer från Alvis Hägglund som ägs av brittiska Alvis. Bofors Defence är helägt av amerikanska United Defence.

Den oberoende svenska försvarsindustrin är ett minne blott.

Svenska Freds kräver liksom de socialdemokratiska sidoorganisationerna en frysning av exporten till USA och Storbritannien. Exportkontrollnämnden sa i går som väntat nej till det. Däremot vill rådet att lagstiftningen av svensk vapenexport ska ses över.

Det vore inte en dag för tidigt. Både världen och den svenska säkerhetspolitiken har för-ändrats sedan lagen formulerades. Inte minst i en tid då den enda kvarvarande supermakten håller på att skapa en egen världsordning, där FN marginaliseras och doktrinen om förebyggande krig genomförs i praktiken, är det angeläget att fråga sig om det är bra att Sveriges försvar är så beroende av USA.

På EU-toppmötet i Helsingfors för några år sedan skaffade sig den europeiska unionen en gemensam militär förmåga till krishantering. Ländernas försvarsindustrier har utvecklat ett samarbete, och EU har antagit egna vapenexportregler, vilka för övrigt Sverige var med och skärpte.

Aftonbladet har hejat på den här utvecklingen i hopp om att EU kan bilda en utrikes- och säkerhetspolitisk motmakt till USA och Nato. När jag träffade företrädare för den amerikanska fredsrörelsen i New York i höstas var deras budskap: Måtte Europa bli en motmakt, även en militär sådan.

Frågan är inte enkel, inte minst Frankrikes kärnvapenarrogans är bekymmersam. Desto viktigare är det att den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken bestäms av alla medlemsstater och inte bara av ”stormakter” som Frankrike, Tyskland och Storbritannien.

Framför allt bör Sverige driva på för att EU-länderna håller FN-fanan högt, står upp för folkrätten och har en restriktiv vapenexport. Det skulle stå i skarp kontrast till den nuvarande amerikanska imperiepolitiken.

Frys vapenexporten till USA och vänd det försvarspolitiska intresset mot Europa.

Helle Klein