ÅSIKT

Jublande bombhögern har mycket att förklara

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Stödet för USA:s krig i Irak vet just nu inga gränser bland borgerliga ledarskribenter. De mest högröstade i hyllningskören är Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson och Expressens PM Nilsson. Abrahamsson förklarar i radions Godmorgon Världen att hon är ”sååååå tacksam” för USA:s krig. PM Nilsson utropar ”Ahlmark fick rätt!” i sin söndagskolumn.

Nilsson tycks varken kunna tänka eller läsa klart längre. Anklagelserna mot Aftonbladets ledar- och kultursidor för att vi skulle ha varit tysta efter Saddam-regimens fall har inget med verkligheten att göra. Vi har före, under och efter kriget (om vi nu kan tala om efter kriget – det pågår ännu) uttryckt vår avsky för den irakiska diktaturen.

Vi förbehåller oss dock rätten att ifrågasätta kriget som metod och USA:s vidare syften med sina ”krig mot terrorismen”.

PM Nilsson klarar inte ens
det som till och med statsminister Göran Persson klarar – hålla två tankar i huvudet samtidigt: glädjas över att Saddam-eran är slut och samtidigt se det problematiska med kriget och inte minst med ”freden”.

Irakkrisen gällde avrustning, inte regim-byte. Det enda som folkrättsligt kunde ha legitimerat ett militärt ingripande var upptäckten av massförstörelsevapen.

Världssamfundet ansåg dock att nedrustning skedde bäst med FN:s vapeninspektörer, inte genom bombanfall. Aftonbladet delar denna hållning.

Massförstörelsevapen har ännu inte påträffats och tack och lov inte heller använts i kriget. Om några ”fynd” skulle göras framöver är det bara FN:s vapeninspektörer som med trovärdighet kan bedöma sanningshalten.

Den jublande bombhögern i svensk press har mycket att förklara. Vad innebär dess häcklande av krigsmotståndet? I sin iver att kritisera vänstern för anti-amerikanism säger den ja till Bush-doktrinen om förebyggande krig, ja till USA:s rätt att bomba Irak i strid med FN och folkrätten samt ja till en världsordning där USA ensamt bestämmer den världspolitiska utvecklingen i kraft av sin militära överlägsenhet.

Blir det en tryggare, rättvisare och mer demokratisk värld? Knappast!

Häri ligger grunden
för Aftonbladets kritik mot kriget. Vi delar denna kritik med miljontals medborgare runtom i världen, en stark opinion i USA samt med den absoluta majoriteten av FN:s säkerhetsråd.

Krigsmotståndet hör till de mest spännande rörelser som vuxit fram på senare tid – här finns kyrkor, fackföreningar, människorättsorganisationer, politiska partier från vänsterpartiet till centern, ja till och med kristdemokrater, liksom företagare, kvinnoorganisationer och miljövänner.

Anti-krigsrörelsen är världsvid och ifrågasätter den enda kvarvarande supermaktens maktpolitik. I Aftonbladet skriver några av denna nya rörelses främsta uttolkare, exempelvis Arundhati Roy och Naomi Klein.

I Expressen skriver Henry Kissinger och Condoleezza Rice.

Kulturredaktören tycker att motståndet mot kriget liknar antisemitism, och Per Ahlmark hyllas på ledarsidan.

Det är sannerligen illa ställt med liberalismen.