ÅSIKT

Låt livet få vara på allvar

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Långfredag är tid för allvar. I vårt ständigt uppkopplade liv där helg inte längre skiljer sig från vardag finns inte så stort utrymme för den existentiella reflexionen. Oavsett om man är religiös eller inte, kristen, muslim, jude, buddist eller inget alls kan påskens tema om död och liv, om förtvivlan och hopp ha något att säga nutidsmänniskan.

Påsken är dramatisk, den är tvivel, den är kamp, den är sorg och jublande glädje över det trotsiga livet som aldrig ger sig. Den är långtifrån trosvisshetens dogmatism eller fundamentalismens sanningssägande. Makthavare som säger sig ha Gud på sin sida och startar krig har inte förstått påskbudskapets underifrånperspektiv. Kärlekens makt är annorlunda. Den söker inte sitt utan medmänniskans. Den är ett Jag som möter ett Du. Jämlikhetens dialog råder, inte maktens ordergivning. Kärleken möter livet vapenlös.

– Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig, ropar Jesus på korset.

Till och med Guds son tvivlar. Långfredagens dödskamp är raka motsatsen till framgångsideologins övermänniskoideal. I en ekonomistisk kultur där jakten på den snabba vinsten är ledstjärna finns inte plats för sorg och tvivel. Förlust blir en skam och oro något onaturligt.

Kanske ligger här en del av utbrändhetens tändande gnista? Vi måste alltid räcka till, alltid leva upp till, alltid nå resultat. Den högpresterande människan med krav på ständig flexibilitet förlorar lätt sig själv. Vi blir halva människor med ett hårt yttre och ett tomt inre.

Också demokratin behöver rum för själen. Ett samhälle som aldrig får tid att tänka efter blir ett farligt samhälle. Humanismen och empatin behöver tid. Relationer måste kunna byggas på längre sikt än till nästa kvartalsrapport. Demokratin kräver långsamhet så att alla får möjlighet att vara med.

Påskens rytm från långfredagens mörker, via påskaftons skälvande tomrum till påskdagens oerhörda livslust bildar en livshållning som ser tvivlet lika stort som tron, som ger plats för sorgen liksom för den bubblande livsglädjen, som erkänner kampen snarare än den snabba kicken. Vi får vara hela människor – i våra relationer, på arbetet, i politik, kultur och samhällsliv. Livet får helt enkelt vara på riktigt med allt vad det innebär av ljus och mörker.

Eller som poeten Claes Andersson formulerar det:

”Förtvivlan är ett alltför stort ord, men jag vet inte...

Ty sorgen är obotlig, den går aldrig över

Därav dess styrka,

dess bördighet för det som ännu inte

förstörts inne i oss

Den som inte har sorgen

har intet

Den som inte har sorgen

kan ta sig till med vad som helst

Med vem som helst!

Den som inte har sorgen

har aldrig förlorat någonting,

aldrig ägt någonting

Smärtan och försoningen

finns inte hos den som aldrig

har haft sorgen

Och dikten växer bara

ur sorgen,

ur den sorg som beretts ett rum

i glädjens hjuls nav

och där klarnat till blick

och förståelse”

Påskens livsförståelse avslöjar de enkla sanningarnas och kortsiktighetens förljugenhet.

Ur långfredagens mörker växer en lovsång till människan, till den kämpande älskande människan. Humanismens credo.

Helle Klein