ÅSIKT

Socialdemokraterna bör se upp

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag presenterar socialdemokraterna sin valanalys. Valet 2002 var framgångsrikt. Till skillnad från regeringar i övriga Europa lyckades det svenska regeringspartiet öka väljarstödet. Socialdemokraterna fick 39,9 procent. De som skadeglatt under 1990-talet proklamerat att svensk socialdemokratis era som 40-procentsparti var slut fick fel.

Socialdemokraterna bör dock se upp. Det finns en del orosmoln på himlen. Socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, visar några i sin valanalys.

På riksplanet gick s fram, men på lokalplanet blev väljarnas dom bistrare. I 76 kommuner gick det till och med sämre än i valet 1998. I genomsnitt fick s bara 37,3 procent av väljarstödet i kommunalvalet. Moderaterna som gjorde ett katastrofval gick bättre lokalt än på riksplan och fick 15,1 procent i riksdagsvalet men 17,5 procent i kommunvalet. Centern fick 6,2 procent i riksdagsvalet och 8,6 procent i det kommunala.

Socialdemokraterna är alltså starkare som riksparti än kommunparti. Det är allvarligt för ett parti som har sin själ i folkrörelsedemokratin vars grund är det lokala engagemanget.

SSU tolkar resultatet som att folk är trötta på maktfullkomliga sossar och uppmanar sitt parti att göra upp med ”pamperiet”. Exemplet Fagersta ger SSU rätt. Förra valet 1998 röstade Fagerstaborna bort en socialdemokrati som styrt kommunen sedan urminnes tider. I stället kom vänsterpartiet till makten med hjälp av de borgerliga partierna. En sådan regnbågskoalition skulle kunna straffas av väljarna när väl de värsta missnöjesvindarna lagt sig. Men så blev icke fallet i valet 2002. Tvärtom fick vänsterpartiet 53,4 procent (!) av rösterna i kommunvalet.

Det låga valdeltagandet är ett annat bekymmer. I utanförskapet gror maktlösheten. Arbetslösa, glesbygdsbor och invandrare struntar i att rösta. När den kommunala rösträtten för utländska medborgare infördes 1976 röstade 60 procent. Förra året röstade bara 35 procent av invandrarna.

Integrationsfrågan hör till de mest angelägna samhällsfrågor som regeringen tyvärr hittills ägnat sig alltför lite åt. Som parti speglar inte heller socialdemokraterna det mångkulturella samhälle som de bekänner sig till. Inte minst i storstäderna är det bedrövligt att s-partiet inte förmår ta tag i det samhällsengagemang som finns bland de nya svenskarna.

Ett tredje orosmoln är den ökande främlingsfientligheten. Sverige hör tack och lov till ett lysande undantag i Europa med endast en marginell högerpopulistisk rörelse. Ändå måste sverigedemokraternas framgångar i kommunvalet tas på allvar. De finns nu representerade i 29 kommuner med sammanlagt 49 mandat. Till detta ska läggas Skånes väl i Skåne liksom andra missnöjespartier. Nynationalismen har flyttat fram sina positioner. Det är just bland människor som känner sig svikna och som tappat tron på demokratin de värvar röster.

Arbetarrörelsens storhet låg en gång i tiden i förmågan att vända vanmakt till delaktighet, att organisera missnöjet så att det blev konstruktivt samhällsengagemang, att skapa känslan av tillhörighet.

Hur vore det om socialdemokraterna återigen brydde sig om folkrörelsedemokratin lika mycket som om regeringsmakten?

Helle Klein