ÅSIKT

Israels fredsrörelse bevarar hoppet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vägkartan stämmer inte med verkligheten. Se upp för illusionen att Ariel Sharon skulle vilja ha fred, varnar den israeliska fredsaktivisten Anat Matar.

Jag lyssnar till henne på ABF på Sveavägen. Hon och Lena Lönnqvist från de kristna socialdemokraterna, broderskapsrörelsen, samtalar om läget i Israel/Palestina.

– Den israeliska regeringen har inte accepterat fredsförslaget utan lagt in en mängd reservationer. Sharon måste nu i praktiken visa omvärlden och palestinierna att han verkligen vill ha fred och en palestinsk stat, fortsätter Matar.

Anat Matar är doktor i filosofi och lärare vid universitetet i Tel Aviv. Hon tillhör de intellektuella judar i Israel som i ord och handling kämpar för en rättvis fred och mot den israeliska ockupationen. I november 2000 bildade hon tillsammans med judiska och arabiska israeler en ny fredsrörelse – Ta’ayush. Det är arabiska och betyder ”leva tillsammans”. En viktig princip för dessa aktivister är att judar och araber hela tiden gör saker tillsammans – genom samarbete vill de manifestera sin vision om en rättvis och jämlik fred.

Rörelsens ledare är historikern Gadi Algazi som blev känd i slutet av 1970-talet då han som 18-åring vägrade tjänstgöra i armén på ockuperat område. Ta’ayush består av många yngre aktivister och finns i Tel Aviv, Jerusalem, Haifa och Beer Sheva. De bistår de palestinska områdena med mat, mediciner och kläder.

– Det är mycket svårt att bedriva fredsarbete och humanitär hjälp på Västbanken och i Gaza just nu, berättar Matar. Den israeliska säkerhetstjänsten och armén hotar aktivisterna hela tiden.

– Armén skyddar de illegala bosättarna och hindrar oss från att hjälpa palestinierna, fortsätter Matar.

För ett år sedan undertecknade 62 israeliska 18-åringar ett upprop i tidningen Haaretz. De var inkallade att göra militärtjänst men vägrade lyda ”en regering som grundar sin politik på rasistiskt tänkande” och som ”bryter mot de mänskliga rättigheterna”. I dag har 350 ungdomar undertecknat protesten och rörelsen växer.

En av initiativtagarna till denna ”vägrar-rörelse” är Anat Matars son Haggai. I oktober förra året fängslades han. I fem månader satt han i fängelse. Nu har han flyttats till en militärbas i väntan på rättegång. Han är inte pacifist utan vägrar av en moralisk övertygelse om att han inte kan tjäna en ockupationsmakt. Rättegången blir därmed politisk.

– Israel måste befrias från ”den demografiska skräcken”, säger Anat Matar. Det ligger lika mycket i judarnas intresse som i palestiniernas.

– Jag vill leva i en demokratisk stat, inte bara i en demografisk, tillägger hon.

Även om den israeliska fredsrörelsen i dag är liten så är den betydelsefull. Genom dagliga protester i praktisk handling, som olivträdsplanteringar, matkonvojer, skyddande av hus mot israeliska bulldozrar och så vidare, bidrar fredsaktivisterna till att hoppet om fred aldrig slocknar.

– Vi måste bryta dehumaniseringen av det israeliska samhället och inte acceptera den militära logiken, säger Anat Matar.

Alla som påstår sig vara Israels vänner borde inse att hon har rätt.

Helle Klein