ÅSIKT

EU av i dag är en svag demokrati

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag hör Ursula Berge, chef för vänstertankesmedjan Agora, tala i radion om att felet med EU-projektet är att det byggs ovanifrån. ”Demokrati måste alltid byggas nerifrån”, slår hon fast. Det låter vackert. Jag tror dock att historien visat det motsatta.

Den av somliga svenska vänstertänkare så omhuldade nationalstaten var inget folkligt underifrånprojekt. Däremot drevs den fram av grundläggande förändringar i den ekonomiska basen.

Amerikanska statsvetaren Robert Dahl delar in demokratins historia i tre så kallade transformationer. Den första ägde rum i Grekland för 2 500 år sedan, då en rad grekiska städer med Aten i spetsen omvandlades till demokratier. Stadsstaten växte fram. Alla fria män (ej kvinnor och slavar) gavs politiska rättigheter och alla skulle få yttra sig. Direktdemokrati rådde.

Den andra transformationen hade, enligt Dahl, sitt ursprung i de franska och amerikanska revolutionerna. Militär-teknologiska förändringar, ändringar av äganderätten, uppkomsten av nya ekonomiska marknader ledde till framväxten av mer enhetliga territorialstater. Nationalstaten och den representativa demokratin föddes. Genom tryckta böcker, tidningar och nationella partier skedde en nationalisering av offentligheten. Nationalstaten var ett brott mot stadsstatens direktdemokratiska ideal.

Om allt detta läser jag i en ny avhandling från Lund. Hur kan en demokrati bortom nationalstaten se ut?, undrar statsvetaren Kristian Sjövik.

”... frågan som dagens samhällsutveckling aktualiserar är om den tilltagande globaliseringen och framväxten av ett alltmer gränsöverskridande samarbete i Europa är av sådan omfattning ... att vi står inför en grundläggande demokratisk transformation”, skriver Sjövik och anknyter till Robert Dahls tes.

Statsvetenskapen har svårt att tolka det framväxande europeiska politiska samarbetet – är det en ny statsbildning eller bara ett internationellt samarbete inom nationalstatens ramar?

Sjövik menar att EU-projektet är en kompromiss av mängder av olika idéer och visioner om beslutsfattande. Det är ett system av ”multi-level governance”, en mix av både överstatlighet och mellanstatlighet, av olika gränsöverskridande förhandlingskulturer och nätverk.

Är då EU demokratiskt?

Om man med demokrati menar att det ska finnas ett visst mått av medborgerligt deltagande och ansvar samt att beslutsprocessen ska präglas av öppenhet och offentlighet är EU i dag en svag demokrati. Visserligen har EU-parlamentet stärkt sin ställning och offentlighetsprincipen börjar få genomslag. Dock råder fortfarande en svårfångad mellanstatlig förhandlingskultur, styrd mer av tjänstemän än av politiker och utan medborgerlig delaktighet.

Sjövik vill råda bot på detta genom att exempelvis införa riktiga europeiska val, där vi röstar på Europapartier inte på nationella företrädare. Han diskuterar också behovet av en europeisk offentlighet.

Tänk om svensk vänster kunde ägna sig åt dessa frågor och inte klamra sig fast vid en nationalstat som alltmer spelat ut sin roll. När moderaternas Gunnar Hökmark säger att han vill att EU ska besluta om så lite som möjligt anknyter han till gammal god europeisk högertradition.

Frågan är vad Göran Persson anknyter till.

Helle Klein