ÅSIKT

Anna Lindh gav oss det politiska modet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När jag hör Eva Dahlgren sjunga ”Ängeln i rummet” kommer tårarna. Plötsligt är jag tillbaka på Sergels torg, där vi, tusentals människor, stod tätt, tätt den där septemberkvällen ett dygn efter att utrikesminister Anna Lindh hade knivmördats på NK. Sverige var i chock. Högarna av blommor och de ringlande köerna till kondoleansböckerna vittnade om att Anna Lindh berörde de flesta, oavsett politiska åsikter och bakgrund. Hon var Sveriges röst i världen. Hon var ett framtidshopp och vi kände stolthet.

Ett år har gått. Saknaden är stor.

Socialdemokratiska partiet har på ett dramatiskt sätt förlorat två av sina främsta företrädare, Olof Palme och Anna Lindh. Båda hade förmågan att entusiasmera nya generationer. Båda bar på en obändig tro på politiken. Båda stod för ett politiskt mod som kunde utmana både supermakter och partimedlemmar.

Bara fyra dagar innan Anna Lindh mördades var jag med henne på Tensta marknad. Hon och s-kvinnors Nalin Pekgul gick omkring bland stånden och samtalade med människor, en lintott och en svartskalle – två kvinnor med en fantastisk auktoritet som bygger på förtroende.

”Heja Anna!” skrek kvinnorna med sjal från balkongerna där vi gick mellan husen.

Tenstaborna flockades runt utrikesministern. Hon hade precis landat i Sverige efter ett EU-möte i Italien. Jag såg att hon var trött. Ändå tog hon sig tid att samtala. Ingen fråga var för liten, ingen person för obetydlig. Hon trodde på argumentens makt, inte ordergivningens.

Anna Lindh var formad i folkrörelsedemokratins kultur. För henne var politik både

vision och vardag. Just förmågan att vara både principiell och pragmatisk hörde till hennes storhet. Hon förenade modet att ta strid med förmågan att uppnå resultat.

Människan var alltid målet. Kampen för människovärdet och de mänskliga rättigheterna yttrade sig på många sätt: i arbetet för kurdernas rättigheter, i kritiken mot Israels ockupation av palestinska områden, i stödet till oppositionen i Vitryssland och i kritiken av Rysslands krig i Tjetjenien.

Anna Lindh var en varm vän av den internationella rättsordningen och FN samtidigt som hon problematiserade gränsen mellan folkrätt och försvaret av de mänskliga rättigheterna. Hon slog vakt om den svenska alliansfriheten och var stark motståndare till Natomedlemskap. Hon trodde på det europeiska samarbetet som ett värn för freden och demokratin. Anna Lindh spelade en avgörande roll i EU:s insatser för att förhindra ett förödande inbördeskrig i Makedonien.

Som SSU-ordförande förde hon in det gröna tänkandet i arbetarrörelsen. Hennes kamp mot Öresundsbron och kärnkraften fick många unga att se socialdemokratin som en radikal kraft. Hon blev en brobyggare mellan miljörörelse och arbetarrörelse. Som miljöminister förnyade hon sedan arbetet för hållbar utveckling, inte minst genom miljöbalken och kemikaliepolitiken.

Anna Lindh var en ständig optimist. Hon trodde på politiken också när det såg som mörkast ut. Hon gav oss det politiska modet.

Ett år har gått sedan det förfärliga skedde.

Det står en ängel mitt ibland oss och hon viskar: Världen går att förändra, bara vi vill.

Helle Klein