ÅSIKT

Vår hemlängtan ska tas på allvar

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ur högtalarna strömmar ”Leva livet” med Lill-Babs. G har satt på en cd med gamla gobitar: ”Guldkorn från folkparkerna 100 år”.

Nostalgitrenden är påtaglig i musikvärlden. De mest populära låtarna som laddas ned från nätet (på lagliga sajter) är gamla klassiker. Likadant lär försäljningen av böcker på nätet till stor del handla om äldre verk.

Aftonbladets torgplats på nätet, Blocket, går bättre än någonsin. Svenska folket tycks älska att sälja och köpa gamla prylar.

Trender inom nöjes-, design- och kulturlivet visar att det är nostalgi som gäller. Kanske hör det samman med en djupare värderingsförändring i samhället? Eller snarare med en brist på värdesamtal?

Vår tids folksjukdom tycks vara utbrändhet och depression. Försäljningen av lyckopiller slår rekord. Nostalgin blir nutidsmänniskans sätt att hantera sin egen rotlöshet i en tid där samhällsförändringarna upplevs gå hastigt och utan någon bestämd riktning.

”Vi behöver stanna upp och ta vår längtan efter trygghet på allvar. Stilla oss, fundera över vad som är meningen med det vi gör och hur vi är medskapare i den hets som driver oss. Ge oss tid att fundera över vad vi vill att våra liv ska innehålla”, säger psykologen Ami Norén i Dagens Nyheters serie om Nostalgin.

Idéhistorikern Karin Johannisson kom för några år sedan ut med boken ”Nostalgia, en känslas historia” (Bonnier Essä).

Ordet nostalgi skapades i slutet på 1600-talet av medicinvetenskapen. Det är en sammanslagning av grekiskans nostos för återvändande eller hemkomst och algos som betyder smärta – en sjuklig hemlängtan alltså.

På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och i bland dödlig sjukdom. Framför allt var det unga soldater som befann sig långt hemifrån som blev grubblande, enstöriga och apatiska. Enda lösningen var att skicka hem dem.

På 1800-talet när framstegs-tron tog fart och samhället präglades av snabba förändringar accepterades inte nostalgin som medicinsk diagnos längre. Den moderna människan tilläts inte lida av hemlängtan. Landsortens befolkning skulle in till städernas industrier och vara en sorts modernitetens frontsoldater.

Den medicinska termen nostalgi byttes ut mot neurasteni – kronisk trötthet.

”Man skulle bejaka det nya, men det tog tid för själen att hänga med, om den alls kom i kapp. Egentligen sa de medicinska definitionerna nostalgi och neurasteni samma sak, nämligen att människan kände främlingskap inför omvärldens krav och tempo”, säger Karin Johannisson i Dagens Nyheters nostalgi-serie.

Enligt Johannisson visar statistik från sekelskiftet 1900 på en tydlig ökning av antalet psykiskt sjuka.

Folkrörelserna uppstod i mötet mellan det existentiella och det samhälleliga. I fackföreningsrörelsens studiecirklar lästes böcker som lika mycket handlade om livets djupare meningsfrågor som om ekonomisk teori. Det politiska engagemanget handlade i grunden om att göra ett livsval.

För den framväxande arbetarklassen blev så det moderna inte bara ett hot utan också en möjlighet. Folkrörelsedemokratin blev det hem där den rotlösa människan kunde hitta ett sammanhang och växa vidare. Arbetarrörelsen var på en och samma gång tillitsbyggare och samhällsbyggare.

Något som även 2000-talets socialdemokrati borde bli.

Helle Klein