ÅSIKT

Oljebörs i Teheran hotar dollarmakten

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den politiska thrillern ”Syriana” har just gått upp på biograferna i Stockholm. Den känns kusligt nära verkligheten. Stormaktspolitiken med dess korruption, tortyr, politiska mord och terrorism visas som ett intrikat, ibland svåröverskådligt, spel om en enda sak: oljan. ”Allting har ett samband” är Syrianas huvudbudskap.

Det ligger mycket i det.

Energiförsörjningen håller på att bli vår tids stora konfliktfråga. När USA:s president George W Bush ägnar sitt tal till nationen åt att tala om alternativa bränslen handlar det mer om storpolitik än om ett plötsligt miljöengagemang.

Bush som vägrat ställa upp på FN:s klimatpolitik och Kyoto-protokoll talar numera om behovet av att minska oljeanvändningen. Man kan nästan tro att han tagit intryck av Göran Perssons oljekommission.

Med hjälp av förbättrad teknik för alternativa bränslen vill Bush minska USA:s import av olja från Mellanöstern med 75 procent fram till 2025. Arabvärldens oljevapen ska därmed oskadliggöras.

”Venezuela är ett av de största problem som vi har i Latin-

amerika”, sade USA:s utrikesminister Condoleezza Rice nyligen. Hon tänkte nog mindre på vänsterledaren Chavez ideologi än på hans oljetillgångar.

Venezuela är världens femte största oljeexportör och förser USA med 1,5 miljoner fat per dag. Chavez hot om att skruva åt kranarna och strypa oljetillförseln till USA är fullt reellt.

Världens näst största oljeexportör heter Iran. Iraks oljeexport står av förklarliga skäl inte på topp och den nigerianska produktionen hotas av inrikes kaos. Irans olja är därför av största betydelse för västvärlden. Kanske handlar värdet inte bara om tillgången på själva energikällan utan också om pengaverksamheten runtikring den?

I det senaste numret av tidskriften ”The Middle East” finns en intressant artikel om Irans planer på att starta en oljebörs som handlar i euro istället för i dollar.

I slutet av år 2000 bestämde sig Saddam Hussein för att sälja olja i euro-baserade kontrakt. Många bedömare ser detta som det yttersta skälet till den amerikanska invasionen 2003. Hur det nu än är med det så är det uppenbart att oljan var huvudorsaken till Irak-kriget. Det är bara den blinda bombhögern i den svenska liberala pressen som tror något annat.

Direkt efter Saddams fall återförde amerikanerna Iraks oljehandel till dollarn.

Irans kärnkraftsambitioner är knappast nya. Det är däremot planerna på att inrätta en euro-baserad oljebörs i Teheran. Kanske är det därför som tonläget mellan USA och Iran höjts rejält på senare tid och nu nått en nivå som riskerar att leda till allt annat än en fredlig utgång.

Ryska presidenten Putin har visat sig intresserad av att gå över till att handla med olja och gas i euro, en starkare valuta än dollarn. Om Kina och Indien skulle tycka att en euro-dominerad marknad vore till deras fördel är det förstås också ett hot mot dollarn som världsvaluta.

Det kan verka motsägelsefullt:

Att Bush gör upp med Indien om kärnkraftshandel trots att landet vägrar ansluta sig till icke-spridningsavtalet men hotar Iran som anslutit sig till avtalet.

Att Bush lockar Nordkorea, som faktiskt har kärnvapen, med förmånliga handelsavtal och diplomatiska förbindelser, men hotar Iran med eventuellt ”förebyggande krig”.

Allt har dock ett samband. Oljan.

Helle Klein