ÅSIKT

Kärnkraft är ingen styrka

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det som inte kunde hända hände. Tjugo år har gått sedan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Tiotusentals människor riskerar än i dag att dö i cancer till följd av olyckan. Framförallt har en ökning av sköldkörtelcancer hos barn kunnat konstateras.

Sverige drabbades av cirka fem procent av den radioaktivitet som läckte ut. Fortfarande har älgar och rådjur i Gävle-trakten och norr ut alltför höga halter cesium i sig, liksom fisken, svampen och bären. Ännu tjugo år efter olyckan bär människor i norra Sverige på rädslan för att drabbas av ”oförklarliga sjukdomar”.

Jag befann mig i Prag den där olycksaliga aprildagen då rapporterna om radioaktivt läckage toppade nyhetssändningarna.

”De har upptäckt strålning i Sverige, mycket strålning”, minns jag att en tjeckisk kvinna sade på stapplande engelska till mig och mitt sällskap.

Vi blev livrädda. Vi trodde att Barsebäck hade havererat. I Sverige var det misstankarna om att något var fel på reaktorn i Forsmark som förmörkade tillvaron.

Opinionen växte i Sverige

Först tre dygn efter härdsmältan i Tjernobyl offentliggjorde Sovjetunionen vad som hade hänt.

Den svenska opinionen mot kärnkraft växte. Krav på elransonering och snabbavveckling av kärnkraften fördes fram. Folkomröstningen några år tidigare hade sagt att kärnkraften skulle avvecklas till år 2010. Den kom till som direkt svar på kärnkraftsolyckan i Harrisburg i USA.

I dag hör svenskarna till de mest kärnkraftspositiva i EU. Folkpartiet vill att nya reaktorer byggs. Inte ens centerpartiet driver kärnkraftsavvecklingen. Statsminister Göran Persson, som länge uttryckt en vilja att gå bort ifrån kärnkraftssamhället, talar i dag mer om oljan som ett problem än kärnenergin.

Växthuseffekten i centrum

Politiskt har avvecklingen påbörjats (Barsebäck har stängts) men i praktiken produceras mer kärnkraftsel i dag än 1986.

Växthuseffekten och klimatpolitiken står i centrum för miljödebatten. Det är på tiden. Reaktorkramarna passar dock på att använda avvecklingen av fossila bränslen som ett argument för att bygga ut kärnkraften. Kärnenergi anses vara klimatets räddning.

Finland är i full färd med att bygga ett nytt kärnkraftverk. I Polen planerar man för två nya reaktorer i år. Tony Blair i Storbritannien har deklarerat att han vill bygga nya kärnkraftverk. (Han får dock mothugg från sina partivänner.) Frankrike säljer kärnreaktorer runtom i världen. I dagarna invigs den tionde reaktorn i Kina. Ytterligare två är under uppförande.

Är verkligen kärnkraften lösningen på framtidens energi- och miljöproblem?

Knappast.

Douglas Ogden, chef för Kinas program för hållbar energi, säger till tidskriften Fokus att det är viktigare att satsa på effektivare energiförbrukning för att komma tillrätta med koldioxidutsläppen.

Genom att utveckla energisnåla kylskåp, datorer, belysning och så vidare skulle Kina kunna lägga ner 36 kolkraftverk, enligt Ogdens beräkningar.

Tony Blairs specielle miljörådgivare, Jonathan Porritt, har tagit fram en intressant rapport som visar att kärnkraftsvägen inte är en framtidsväg att gå. Ny kärnkraft skulle för femtio år framöver låsa in Storbritannien i ett centraliserat, storskaligt energisystem och därmed tränga undan miljövänligare och energieffektivare teknik.

Kärnkraften löser inte heller klimatfrågan, enligt rapporten. Vid en fördubblad kärnkraftsproduktion skulle britternas kolutsläpp bara minska med åtta procent. Viljan att spara el och satsa på förnybar energi skulle däremot minska rejält.

Dubbla politiska signaler

Sverige ligger långt framme när det gäller energieffektiv teknik. Vi skulle kunna visa för omvärlden att det går att både avveckla oljeberoendet och kärnkraften utan att riskera vårt välstånd.

Tyvärr ges ständigt dubbla politiska signaler. Å ena sidan avveckling. Å andra sidan renovering och satsning.

Tidningen Fokus visar i sitt senaste nummer att Sverige satsar nästan 30 miljarder kronor på upprustning och modernisering av kärnkraften.

”I stället för ett första steg i en avveckling blev stängningen av Barsebäck på det här sättet paradoxalt nog ett ställningstagande för att behålla kärnkraften under en lång tid framöver”, skriver Fokus.

Uppgraderingen av svensk kärnkraft sker utan någon debatt. Trots att politikerna lovat avveckling. Trots att avfallsfrågan på intet sätt är löst. Vi vet varken hur eller var det uttjänta kärnbränslet ska förvaras.

Priset blir inte lägre

Elpriset då? Elen har ju blivit så dyr. Det beror inte på avvecklingen utan på marknadiseringen. Sverige har knutit samman sin elmarknad med Europa. Avregleringen har lett till en europeisering av elpriset. En utbyggnad av kärnkraften kommer inte att leda till lägre pris. Om det mot förmodan skulle vara billigare att producera kärnkraftsel än annan el skulle det bara leda till större vinst för den som äger kärnkraften.

För industrins skull men också för hushållens är det betydligt bättre att satsa på energisnåla processer och produkter. En framtidsoptimist tror på teknikutveckling och alternativ energi i stället för reaktorkramande.

I dessa terrortider borde säkerhetsfrågan dessutom vara central. Ett angrepp mot en kärnreaktor skulle få förödande konsekvenser.

Kopplingen mellan kärnenergi och kärnvapen är också uppenbar. Ju fler som har möjlighet att anrika uran och upparbeta uttjänt kärnbränsle, desto större hot att kunskapen används för vapentillverkning. Fallet Iran talar sitt tydliga språk.

Halveringstiden av opinioner går snabbt, men halveringstiden av radioaktiva ämnen tar tusentals år. Minnet av Tjernobyl bör få oss att betänka att kärnkraften inte hör framtiden till.

Helle Klein