ÅSIKT

Lagom till jul dras snaran åt

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LA NOTTE eller Natten, målad av Antonio Correggio, föreställande Jesu födelse i stallet. Helle Klein ställer frågan: Hur förljugen är inte den romantiserade bilden av barnet i krubban?
LA NOTTE eller Natten, målad av Antonio Correggio, föreställande Jesu födelse i stallet. Helle Klein ställer frågan: Hur förljugen är inte den romantiserade bilden av barnet i krubban?

Natten skall vika där ångest nu råder”, säger profeten Jesaja. Och han fortsätter: ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.”

I julnattens bibeltexter lyser hoppet igenom. Omkring huvudpersonerna står dock ett kompakt mörker. De är på flykt. Det är hårda och kalla tider. Herodes våldsamma regim har satt skräck i folket. I skymningslandet suddas konturerna ut och det är svårt att se någon riktning. Desperation råder.

Det unga paret Maria och Josef släpps inte in i Värdshusets ombonade salonger. De anses väl inte vara tillräckligt fina. Nej, de hänvisas till stallet, till djurens plats.

Hur förljugen är inte den romantiserade bilden av barnet i krubban? Jesus-

barnet bäddas ned i kreaturens matskål. Det är skitigt och allt annat än en hälsosam miljö för ett litet barn.

Så kommer herdarna, också de skitiga med lumpiga kläder. Säkert har de

tagit sig ett järn och luktar illa. Herdar sågs på Jesu tid som lite udda människor som stod utanför samhället. De hade ett ganska dåligt rykte.

Det är till dem som ängeln berättar att en frälsare är född. Kristendomens centrala budskap anförtros de skitiga och föraktade. Människorna i periferin hamnar plötsligt i centrum. Underifrånperspektivet är tydligt. Herdarnas berättelse ger Maria och Josef modet tillbaka.

De kan bejaka det trotsiga hoppet igen.

”Natten skall vika där ångest nu råder.”

Julen är människoblivandets tid. Dess anti-elitistiska budskap behövs när vanmakt råder och människovärdet kränks. Också i vår tid. Den som betraktar barnet i krubban kan inte annat än förstå att det värnlösa och utsatta livet ska skyddas.

I ljuset av krubban med Jesusbarnet

måste vi uppröras över den växande barnfattigdomen i världen liksom i vårt eget land. En dryg tiondel av Sveriges två miljoner barn lever i fattigdom, enligt Rädda barnen.

”Fattigdom är ett relativt begrepp. Att växa upp i ett fattigt hem i Sverige är förstås inte

samma sak som att vara fattig i exempelvis Brasilien. Oavsett land ska barn inte diskrimineras på grund av föräldrarnas ekonomiska situation”, skriver organisationen.

Det finns ett starkt samband mellan barns hälsa och ekonomisk utsatthet. De flesta barn i Sverige växer upp i goda förhållanden men bland barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående kan skönjas en tillbakagång i välfärdsutvecklingen, enligt Rädda barnen.

Skillnaderna ökar mellan fattiga och

rika i dagens samhälle och värst drabbar det barnen.

I julkrubbans underifrånperspektiv föds solidariteten med dem som har minst makt.

Under året som gått har girighetens kultur visat sig köra

hela nationers ekonomier i botten. I spåren av finanskris och lågkonjunktur varslas nu tusentals människor. Lagom till jul dras den ekonomiska snaran åt och otryggheten och oron sprider sig.

Regeringens senfärdighet med att stödja bilindustrin och vidta arbetsmarknadspolitiska

åtgärder är en sällan skådad cynism

i svensk politik. Den ideologiskt baserade låt-gå-politiken ifrågasätter välfärdssamhällets grund. Till välfärdssamhällets credo hör ju att vi är beroende av varandra. Därför hjälper vi till när någon behöver vår hjälp. I ömsesidigheten växer både medborger-

liga plikter och rättigheter.

I dag försöker mörkerkrafter ställa grupp mot grupp: invandrare mot svenskar, arbetslösa mot dem som har arbete, kvinnor mot män, unga mot gamla.

Det är Värdshusvärdens logik som går igen –

mota bort problemen till stallet. Låt inte människors utsatthet beröra oss. De är ju inte som vi.

I julevangeliet segrar dock inte egoismen och cynismen utan människovärdet. Här råder inte den starkes rätt utan kärleken.

Också värdshusvärden blir nog bländad av Betlehemsstjärnan som leder ”ej bort men hem” och förstår plötsligt att den minsta ska bli den största.

”Natten skall vika där ångest nu råder.”

Kyrkans socialarbetare, diakonerna, kritiserar den rådande socialpolitiska

arrogansen.

I sitt arbete möter diakonerna långtidssjukskrivna människors ökande oro över hur de ska överleva när risken finns att sjukskrivningen inte godkänns eller förlängs. De sjukskrivna känner att de

inte har något existensberättigande eller människovärde kvar.

”Vi ifrågasätter regeringens mål med sjukförsäkringsreformen om att minska antalet sjukskrivna i riket med 60 000 personer, när dess konsekvenser blir att slå på den som redan ligger. Det är högst orättfärdigt”, skriver diakonerna i ett upprop som har sitt ursprung i Visby stift.

Diakonernas ilska är ett ljus i mörkret.

I den väldiga Hagia Sofia i Istanbul – moskén som numera är museum och

ursprungligen var en kyrka – blandas islamisk konst med kristen. I helgedomens centrum där riktningen går mot Mekka finns en vacker mosaik som föreställer Maria med Jesusbarnet.

Julen förenar oavsett tro eller icke-tro.

Människoblivandets idé frodas i öppenhetens och gränsöverskridandets kultur.

Hoppets budskap ljuder genom världen.

Natten ska vika.

I solidaritetens trots mot

cynism och likgiltighet anas

gryningsljuset.