Krönika

Helle Klein

ÅSIKT

Många ansvariga för Egyptenaffären

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Under julen 2001 får ut­rikesminister Anna Lindh tillfälligt vara migrationsminister, då den tillträdande Jan O Karlsson slutar vid EU:s revisionsrätt först efter helgerna. Den 18 december fattar Lindh beslutet om att avvisa de två terrormisstänkta egyptierna Ahmed Agiza och Mohammad Alzery.

Det skulle i efterhand visa sig vara ett av de mer pinsamma inslagen i svensk terroristbekämpning. TV?4:s ”Kalla fakta”-redaktion grävde fram den ena graverande uppgiften efter den andra. Aftonbladets ledarsida drev hårt att affären skulle utredas grundligt.

Anna Lindh fattade beslutet men hade troligtvis inte all information och andra var också delaktiga – alltifrån dåvarande statsminister Göran Persson och statssekreterare Pär Nuder till justitieminister Tomas Bodström.

Ingen av dessa herrar tog på sig något ansvar utan valde

bekvämt att låta skulden tillfalla utrikesminister Anna Lindh som var död då hela affären rullades upp i offentligheten. Också

Säpo försökte komma undan sitt ansvar.

JO:s utredning visade dock på Säpos nära samarbete med och undfallenhet gentemot CIA. Svensk säkerhetspolis såg passivt på när amerikanska säkerhets­agenter brutalt visiterade egyptierna och lät fängsla dem till händer och fötter på svensk mark.

Säpos tveksamma roll i denna skandal leder förstås till frågan om justitiedepartementets roll. Aftonbladets ledarsida liksom ”Kalla fakta” ställde våren 2005 vid upprepade tillfällen frågan om Tomas Bodströms agerande vid avvisningsbeslutet. Vad visste han om amerikanska

säkerhetstjänstens inblandning?

Ingenting, lät han påskina.

Trovärdiga källor gav dock en annan bild.

Eva Franchell, som var Anna Lindhs pressekreterare och nära förtrogna, presenterar nu intressanta fakta i målet.

I boken ”Väninnan – rapport från Rosenbad” (Bonniers) framgår att Anna Lindh hade ett långt samtal med statsminister Göran­ Persson. Statsministern ville absolut att egyptierna snabbt skulle avvisas. USA hotade med att inleda handelsblockad mot EU om Sverige inte utlämnade dem.

Beslutet var alltså egentligen­ fattat. Lindh hade att verkställa­ det. Precis som UD-källor och även poliskällor tidigare uppgett fick Anna Lindh aldrig­ information om att det som i dragningen inför­ henne kallades ”hjälp med transporten” inte­ bara handlade om hjälp med ett plan och slottider genom Europa­ utan om att CIA tog över verkställandet av avvisningen.

Denna information lär dock justitieministern ha fått. Samtidigt som Anna Lindh satt i möte om avvisningsärendet hade justitie­minister Thomas Bodström möte med sin personal, berättar Franchell.

De gick igenom upplägget för avvisningen. Egyptierna skulle­ ut ur landet. Bodström gav sitt klartecken. Han hade accepterat­ att avvisningen skulle ske med hjälp av utländska agenter, det vill säga Säpos vänner. Dagen därpå tog regeringen samfällt beslutet. Säpo höll löpande rättschefen på justitiedepartementet informerad om avvisningen.

Anna Lindh fick senare reda­ på att det plan som hämtat egyptierna var amerikanskt och hon kände sig, enligt Franchell, grundlurad.

Statsrådsberedningen hän­visade förstås alla frågor till ut­rikesministern som formellt handlagt ärendet.

Så kunde statsministern och justitieministern avhända sig

ansvaret och skylla på en kollega­ som senare inte kunde försvara sig.

Sverige blev det första landet i EU som hjälpte­ CIA med dess flygande terroristbekämpning. Somliga herrar borde rodna rejält i dag.