ÅSIKT

Dags att sålla bland styrelseuppdragen

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Styrelsen kände till förre vd:ns förmånliga pensionsvillkor, menar AMF Pensions ordförande Göran Tunhammar. Fast det var Tunhammar som godkände beräkningarna som låg till grund för pensionsavtalet. Frågan är om styrelsen blivit vilseledd.

Utredning pågår. Det är bra.

Svenskt Näringsliv och LO kommer dock inte undan sitt ansvar. År efter år har styrelseledamöterna varit med och tagit beslut om skyhöga bonusar och pensionsvillkor.

Häri ligger förtroendekrisen för LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Hennes mångåriga kritik mot direktörernas bonusar ekar tomt när det visar sig att hon medverkat till liknande orimligheter inom AMF.

Det är illa. Nu går drevet.

Jag ogillar skarpt drevjournalistik för den gör allt svart och vitt och människor demoniseras till den grad att de bara kan bli till åtlöje eller föraktas. Det är otäckt.

Inte är det heller särskilt imponerande att höra på Stig Malm som gärna tycks vilja ge igen från förr. Parallellerna till hans egen BPA-skandal går att göra men den stora skillnaden är att Malm hade varit ute i en mängd andra skandaler redan tidigare och var ifrågasatt av sina egna. Dessutom hade Malm gjort sig ovän med större delen av den socialdemokratiska partiledningen.

Inget av detta gäller för Wanja Lundby-Wedin. Hon har ett grundmurat förtroende och behövs som LO:s röst i dagens massarbetslöshetstider. Men fler beslut à la AMF håller inte.

Det är dags att självkritiskt fundera på om det är klokt att ha så många styrelseuppdrag bredvid arbetet som LO-ordförande. Wanja Lundby-Wedin sitter i 24 styrelser och från sex av dem får hon betydande styrelsearvoden.

Om detta är ett sätt att lösa problemet med att ge LO-ordföranden en hög lön är det dags att tänka om. Lönenivåer är alltid föremål för missnöjesdebatter, men med tanke på det tunga uppdrag som en LO­ordförande har vore det inte konstigt om lönen låg i paritet med statsministerns eller för den delen nuvarande s-ledarens. Om lika lön för lika arbete gäller borde LO:s ledare ha samma lön som Svenskt Näringslivs men det ter sig förstås alldeles orimligt.

Det är hur som helst ingen bra ordning att LO:s ordförande blir styrelseproffs. Hon ­måste kunna stå fri och framför allt ha tid att ägna sig åt sitt huvudsakliga arbete att ­företräda löntagarkollektivet.

Wanja Lundby-Wedin säger att hennes främsta mål är att skydda LO-medlemmarnas pengar i AMF Pension och i AP-fonderna. Frågan är om det är ett uppdrag för LO-ordföranden personligen. Dessutom måste det innebära att både bonusar och placeringsregler leder till att spekulationsekonomi ifrågasätts.

Löntagarnas pensionspengar spelas just nu bort på börsen. En fjärdedel av AP-­fonderna har försvunnit ut i intet det senaste året. Mot detta bör LO ryta till och driva att folkets pengar placeras i samhällsnyttigheter i stället.

Wanja Lundby-Wedin behövs som LO-ordförande.

Det är hög tid att sålla bland styrelseuppdragen.