ÅSIKT

Då bojkottade vi Sydafrika nu är det dags för Israel

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

År 1958 vädjade den sydafrikanska befrielserörelsen till omvärlden: Stöd oss i kampen mot apartheid genom att bojkotta sydafrikanska varor! Världen svarade med en kampanj som blev till en av vår tids mest inflytelserika sociala rörelser. Den välte slutligen apartheidregimen.

Vi var många som samlade in pengar till ANC och klistrade Isolera Sydafrika-märken. Min ungdoms organisationer – SSU och Kyrkans ungdom – var djupt enagerade i kampen mot apartheidsystemet. Vi lärde oss vilka varor och företag vi skulle bojkotta. Än i dag har jag svårt att tanka på Shell.

Boken ”Soldiaritetens betydelse – kampen mot apartheid i Sydafrika och framväxten av det globala civilsamhället” (Atlas) av sociologen Håkan Thörn har just kommit ut. Jag läser och slås av hur genomsyrat det svenska samhället var av solidariteten med de svarta i Sydafrika. Men också hur dagens debatt om bojkott mot Israel påminner om dåtidens debatt.

Det var på intet sätt självklart med en bojkott mot Sydafrika. Från borgerligt håll och i näringslivet hördes länge starka röster för att handeln var ett sätt att stärka demokratin. Från fackligt håll menade man att bojkott bara skulle drabba de fattiga svarta arbetarna. Ändå var det just i fackföreningar världen över som anti-apartheidrörelsen började formas på allvar.

Händelserna i Sharpville, då polis öppnade eld mot demonstranter som protesterade mot de rasistiska passlagarna, blev avgörande. Sextionio människor dödades och nästan två hundra skadades, däribland flera barn. Polisen hävdade att demonstranterna hade skjutit först men det fanns inga som helst bevis för det. Flera av de döda hade skjutits i ryggen.

Dödsskjutningarna i Sharpville blev förstasidesstoff i alla nyhetsmedier. Antiapartheidrörelsen växte i styrka. Den västerländska fackföreningsinternationalen FFI leddes under denna tid av svenska LO-ordförande Arne Geijer. Han och FFI uppmanade sina medlemsorganisationer att organisera en bojkott i respektive land. 1960 lanserade LO förslaget om en svensk bojkott.

Tänk om dagens fackföreningsrörelse kunde formulera samma tydliga solidaritet med de palestinska arbetarna som dagligen förtrycks under den israeliska ockupationen och blockaden.

Kanske blev den israeliska militären våldsamma attack mot fredskonvojen Ship to Gaza ute på internationellt vatten då nio människor miste livet droppen som fick bägaren att rinna över? Opinionen mot staten Israels ständiga brott mot folkrätt och humanitär rätt har växt till stormstyrka.

I dag träffas EU:s utrikesministrar i Luxemburg. Krav på en internationell utredning och kravet att den israeliska blockaden mot Gaza hävs har tydligt uttalats från både FN och EU.

Det duger inte med en intern israelisk utredning. Det duger heller inte att Israel lättar lite grann på blockaden av humanitära skäl. I grunden måste den israeliska ockupationen av Gaza och Västbanken få ett slut, de illegala bosättningarna upphöra och muren rivas.

EU har ett ekonomiskt maktmedel - associeringsavtalet med Israel. Suspendera det och inför ekonomiska, kulturella och idrottsliga santioner mot Israel så länge landet bryter mot internationell rätt.

Mellanösterns ”Sharpville” har skett flera gånger om. Bojkott och sanktioner måste nu prövas på allvar.