ÅSIKT

"Vem fan är Sifo?"

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I valrörelsen 1991, då opinionsmätningarna visade på usla siffror för Socialdemokraterna, tryckte några ­påhittiga SSU:are upp t-tröjor där det stod: Vem fan är Sifo?

Efter gårdagens Sifo-mätning som visade på egen majoritet­ för den borgerliga alliansen och ett gap till de rödgröna på 7,6 procentenheter är det ­kanske läge att leta fram de där tröjorna?

–?Sifo har mätt 13 val och det block som lett i denna söndags augustimätning har vunnit 13 gånger av 13, föreläste valrörelsemätningarnas nestor, professor Sören Holmberg, på Kommek-mässan i Malmö i torsdags.

För varje valrörelse som går svänger det dock alltmer ­under de sista veckorna, förklarade Holmberg. De i publiken vars sympatier låg hos de rödgröna kunde möjligen känna en gnutta tröst. Fast Holmberg slog också fast att Socialdemokraterna är synnerligen dåliga valspurtare. Det är mest småpartierna som gynnas i slutet av valrörelsen.

Att Socialdemokraterna brukar göra dåligt i från sig i valspurten kan ju bero på att partiet allt som oftast varit i regeringsställning. Lättrörliga väljare tenderar att straffa sittande regering. Man vill ha ombyte, helt enkelt.

På 1960-talet svarade över 80 procent av medborgarna flera månader före valdagen att de redan hade bestämt sig för hur de skulle rösta. I dag bestämmer sig majoriteten alldeles i valrörelsens slutskede.

Rörligheten ökar. Framförallt bland de unga väljarna sker ständiga hopp ­mellan blocken. Parti­lojalitet tycks vara nåt från en svunnen tid. Medialiseringen är ett faktum. Det är genom medierna som med­borgarna tar till sig vad de olika politiska alternativen står för. Det sker sällan i direkta möten med politiker.

Holmberg pekade också på att nymodigheter som exempelvis partitesten som medierna låter medborgarna göra visade sig gynna Alliansen i valet 2006. Frågorna var så utformade att framförallt Centerpartiet gynnades. Socialdemokraterna missgynnades.

–?Någon har hittat på ett ­instrument som inte är en lek. Det kan påverka valutslag, menade Holmberg.

Precis som opinionsinstitutens eviga mätande får ökad politisk betydelse då alltfler väljare bestämmer sig in i det sista. Det gynnar taktikröstandet.

I fredags presenterade Synnovate sin augustimätning där de rödgröna partierna vunnit mark och gapet mellan blocken bara är på 1,2 procent. Alliansen har ett övertag men bara 68 000 ­röster skiljer.

Så vad ska medborgarna tro? På Sifo eller Synnovate? På ­Demoskop eller United Minds?

En sak är säker: antalet osäkra har ökat rejält. I denna grupp har Socialdemokraterna en stor ­potential. Tappet från april till nu handlar om att kärnväljarna­ satt sig i soffan och känner sig villrådiga.

I stället för att stirra sig blinda på mätningar är det hög tid att politikerna ägnar sig åt att ­mobilisera medborgarna ­genom att tydliggöra de politiska skillnaderna. I helgen har de rödgröna presenterat satsningar på sjukvården och skolan. Det är bra. Årets val borde bli ett val mellan fortsatta skattesänkningar eller värnande om välfärdsstaten.

Mentometerdemokratin riskerar att göra politiska val till en skönhetstävling. Det blir mer av egoism och ytlighet än ideologi och kamp för det gemensamma bästa. Att båda blocken tjuvhåller på sina valmanifest är utslag av denna fixering vid opinioner.

Men vem sjutton är Sifo?

Möt medborgarna med ­politisk vilja i stället.