En bra dialog är en förutsättning för fred

På MoMa visas utställningen ”Without boundary – seventeen ways of looking”. Konstnärer med arabisk bakgrund ställer ut.

Jag fastnar för Mona Hatoums bönematta med en kompass invävd. En bedjande muslim ska alltid vända sig mot Mecka. För Hatoum som är kristen palestinier, född i Beirut symboliserar bönemattan exilmänniskans upplevelse av att ha förlorat sin identitet och orienteringsförmåga i tillvaron.

På galleriet The Bridge i East Village visas nutida palestinsk konst. I taket hänger långa, svarta klänningar – kvinnor utan kroppar. Människoskuggor som gestaltar flyktingens känsla av hemlöshet.

Israels premiärminister Ehud Olmert ska träffa president Bush. I New York Times deklarerar han Israels avsikt att inom de närmsta åren befästa sina gränser. Han tonar dock ned sin ensidiga handlingsplan något och antyder att han vill förhandla med den palestinska presidenten Abbas.

”Från svensk sida är det självklart att det måste till en gemensam uppgörelse mellan båda parter”, säger utrikesminister Jan Eliasson när jag träffar honom på hans tjänsterum i FN.

Rummet har en underbar utsikt över East River.

”Det är som Göteborg, som att titta ut över Göta älv”, säger han.

Hembygden är viktig även för en internationalist.

Eliasson blir engagerad när jag frågar om EU:s utrikesministermöte.

”Huvudfrågan för EU-ministrarna var hur vi ska kunna förhindra en humanitär katastrof på Västbanken och Gaza, inte viseringen av Hamas-företrädarna”, säger han.

EU:s stöd måste genomföras snabbt och så brett som möjligt. Pengarna bör gå till hälsosektorn men också till barns utbildning. Det bästa vore om vi fick med Världsbanken så att bankerna vågade göra pengatransaktioner utan rädsla för bojkott, menar han.

Grundproblemet är väl ändå isoleringspolitiken, inflikar jag.

”Den naturliga instinkten för oss svenskar är att påverka genom dialog. Visst måste man ibland sätta ned foten i vissa principfrågor men det är ofta bättre att tala med dem som inte tycker som vi”, säger Eliasson.

Han ser en risk i att isoleringen av Hamas-ledningen i Palestina leder till ökad extremism och till att det palestinska folket känner sig bestraffat av västvärlden.

”Jag kan förstå israelernas nervositet inför Hamas-segern men vi har allt intresse av att Hamas går i samma riktning som PLO gjorde”, förklarar han.

Eliasson var med på Lena Hjelm-Walléns tid när Sverige initierade det så kallade euro-islamprojektet som betonar vikten av dialog.

I Iran-frågan behövs mer av dialog, tycker Eliasson.

”En militär lösning ter sig fullständigt mardrömslik”, konstaterar han.

Till och med republikaner här i USA driver att Bush måste gå i direkt dialog med Iran.

”Mellanöstern borde bli en kärnvapenfri zon, ja en zon fri från massförstörelsevapen”, säger han och lyfter fram Blixkommissionen som snart presenterar sina förslag.

Eliasson vill att EU blir en starkare global aktör och en arena för dialog och medling. Han plockar fram FN-stadgan och börjar läsa högt ur kapitel 6.

”Lyssna! Det är som poesi. Här nämns åtta metoder för en fredlig lösning vid konflikt. Tyvärr hamnar vi i dag direkt i kapitel 7 som stadgar rätten till våldsanvändning”, säger han.

”Min dröm är inte att medla igen utan att förebygga så att krig inte bryter ut”, avslutar han.

Utanför FN-byggnaden tar turister kort på Carl Fredrik Reuterswärds fina monument ”Icke-våld”, pistolen vars mynning är en knut.