Stärkt Sahlin skriver rödgrön historia

Ordet solidaritet är det vackraste ord jag vet näst mina barns namn, förklarade Mona Sahlin vid öppnandet av S-kongressen.

En kongress är ordens och formuleringarnas Mecka. Alltsedan i onsdags har att-satser och utlåtanden stötts och blötts i temagrupper, från talarstolar och i redaktionsutskott.

Årets S-kongress har varit kompromissernas och de goda samtalens kongress. Det har, som Lars Bryntesson från Värmdö noterade, med Mona Sahlins ledarskap att göra.

Genom ett ledarskap som markerar laget inte bara jaget satte Sahlin igång en process ­inom partiet. Den politiska debatten har förts en längre tid i s-föreningar, i fackklubbar och rådslagsgrupper.

För oss politiska journalister som gärna ser heta bråk i ­talarstolarna blev dagarna i Älvsjö inte särskilt spännande. Men för partimedlemmarna blev kongressen just den kick-off som behövs inför det stundande valet.

Framförallt blev S-kongressen en seger för partiledaren. ­Mona Sahlin har tagit till sig partimedlemmarnas kritik i vissa frågor och samtidigt fått med sig kongressen i den riktning hon ville.

Det gamla gardet slöt upp. Både Ingvar Carlsson och Göran Persson uttryckte sitt stöd.

Något som också Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson liksom Vänsterpartiets Lars Ohly gjorde när de besökte kongressen under söndagen.

– Vi behöver en ny regering. Mot den kalla handens politik ... Vi behöver återupprätta trygghetssystemen. Därför vill vi samarbeta med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, sa Maria Wetterstrand.

Lars Ohly talade om ett Sverige där klyftorna ökar.

– Sverige behöver utveckling mot rättvisa och framtidstro. Sverige behöver en rödgrön regering med Mona Sahlin som statsminister, sa Ohly och fick varma applåder.

Det är historiskt unikt och markerar en ny tid. Nu skrivs den rödgröna politiska berättelsen.

Kongressen uppvisade just en rödgrön mix, där klassisk socialdemokratisk politik för arbete åt alla, höjd a-kassa och välfärd efter behov parades med satsningar på småföretagande och entreprenörskap, värnandet av integriteten, en tredelad föräldraförsäkring samt en politik för gröna jobb och energiomställning.

Nu väntar nästa test på Sahlins ledarskap – formandet av en gemensam valplattform med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Många frågor återstår att lösa.

Men tillbaka till orden. Bengt Göransson skrev i Stockholmstidningen nyligen om begreppet rättvisa och konstaterade att Olof Palme istället använde begreppet rättfärdighet.

Begreppet rättvisa riskerar att reduceras till något som kan åstadkommas med enkel mätteknik. Rättvisa blir att se till att jag får min beskärda del.

”Rättfärdigheten tvingar den som använder ordet att vidga sitt perspektiv, att se inte bara till egna intressen utan också till andras”, skrev Göransson.

Han har onekligen en poäng. Det politiska språket måste också innehålla en moralisk/existentiell dimension. För ett parti som tror på solidariteten är det just det relationella, själva ömsesidigheten som borde stå i centrum.

Var blev då ordet solidaritet av?

Det byttes visst ut mot begreppet kvalitetssäkring.