Nya Sverige handlar om att kontrollera och utestänga

Kvinnan som skriver är förtvivlad. Hon blev på grund av en arbetsskada sjukskriven en längre tid och har av läkare bedömts oförmögen att klara att arbeta. Hennes möte med Försäkringskassan var i början positiv. Det handlade om att hon skulle få hjälp och stöd i en svår situation.

Men myndigheten fick nya order av statsmakterna. Det gällde nu att få ut människor ur sjukförsäkringssystemet så fort som möjligt. Dessa sjuka kunde nog egentligen arbeta, om de bara ansträngde sig lite, hette det.

Kvinnan är nu utförsäkrad och hänvisad till Arbetsförmedlingen. Men dels finns det inga arbeten, dels är hon fortfarande alltför sjuk för att kunna arbeta.

Hon är en av alla dem som nu skyfflas runt mellan myndigheterna. En av alla dessa tiotusentals oönskade. Fuskare. Lata. Eller vad de nu anses ha för mänsklig defekt.

För det handlar visst om fel och brister hos individerna, inte i samhället. Social- och arbetsmarknadspolitiken år 2009 bygger på denna pessimistiska människosyn. Försäkringstagare och arbetslösa anses inte pålitliga. De fuskar till sig bidrag och söker inte tillräckligt med jobb.

Ett välfärdssystem som tidigare har handlat om att stötta och hjälpa människor till ett bättre liv handlar nu om att kontrollera, sortera bort och utestänga.

Vi är nog många redaktörer som får den här typen av brev denna höst. I nya tuffa Sverige ökar utanförskapet. Och myndighetskulturen hårdnar. På Försäkringskassan går det ut på att kicka ut så många som möjligt. På Arbetsförmedlingen råder ”Gör om dig själv”-mantrat. Den arbetslösa hänvisas till en jobbcoach i stället för till utbildning som leder till arbete.

Vad gör detta med medborgarnas tillit?

Sociologen Niklas Luhman­ skriver i boken ”Trust and ­power” om förtroende som ­själva livsnerven i ett samhälle. ­Utan medborgarnas förtroende stagnerar samhället.

Redan filosofen John Locke ansåg att tilliten var en dygd. Den politiska maktens legitimitet vilar på folkets tillit.

John Lockes England i slutet av 1600-talet påminner till viss del om vår egen tid. Det var både politiskt och religiöst turbulent. Samhället genomgick stora förändringar och tillvaron upplevdes som svåröverblickbar och hotfullt komplex.

Locke funderade på vad som krävs för att människor inte ska passiviseras av tillvarons kaos­ eller bli inåtvända egoister utan i stället bevara förmågan till solidariskt och konstruktivt handlande.

Lockes svar blev: tillit.

Alliansregeringens nermontering av den generella välfärdens trygghetssystem är inte bara ett hot mot enskilda individer utan också ett hot mot demokratin. När medborgarna inte längre litar på att samhället finns där i utsattheten försvagas också tilltron tilll politiken som sådan.

Misstron river sönder gemenskaper. Dess politiska konsekvenser är ett auktoritärt kontrollsamhälle och antidemokratiska strömningar.

Vi ser det i högerpopulismens politikerförakt och syndabockstänkande. Vellinge-egoism ersätter välfärdssolidaritet.

De få socialliberaler som trots allt finns kvar efter tre år med alliansregeringen borde rodna av skam.