ÅSIKT

Moskén i Malmö brändes ner

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Moskébranden i Malmö den 26 april var inte resultatet av något elfel. Den berodde inte heller på att någon glömt en kaffebryggare eller ett levande ljus. Branden som förstörde en av de äldsta och mest etablerade muslimska helgedomarna i Sverige berodde i stället på att någon spritt brandfarlig vätska i entréhallen och sedan tänt på.

Moskébranden var kort sagt anlagd. Ett terrordåd på svensk mark.

Redan medan röken fortfarande steg från ruinerna från den nedbrända moskén fanns misstankarna om att det rörde sig om ett attentat. Det talades om obehagliga hot från extremister och rasister. Ändå drog de flesta sig för att uttala anklagelser högt.

– Jag kan inte tänka mig att branden är anlagd. En sådan stämning har vi inte här i Malmö, sa kommunalrådet Iva Parizkova till Aftonbladet dagen efter branden.

Brandmyndigheternas undersökning lämnar dock inte någon tvekan. Någon i Malmö brände medvetet ner moskén. Polisen har valt att rubricera brottet som mordbrand.

Grundaren av Islamic center, Bejzat Becirov, varnade i går för spekulationer om motivet och ansvaret för branden.

Naturligtvis har han rätt. Hat och hämnd är inget någon kan önska sig. Någon har begått ett brott som upprört en stor majoritet av svenskarna oavsett vilken religion vi tillhör. Dagarna efter branden sökte sig också många ickemuslimska Malmöbor till ruinerna för att uttrycka sin bestörtning och sin solidaritet med församlingen.

Det är polisens uppgift att med alla medel söka efter den eller dem som har ansvaret.

Samtidigt är det omöjligt att blunda för att den anlagda branden i moskén också belyser något mycket djupare än ett enskilt brott. Vi lever i en kultur som lider av islamofobi.

Efter den 11 september drabbades stora delar av världen av en omedelbar skräck. Vi hotades alla av muslimska terrorister. Också i Sverige utsattes moskéer och muslimska organisationer för hot och vandalisering. Ändå vände den offentliga debatten ganska snabbt, i alla fall i medierna.

Unga muslimer fick möjlighet att beskriva sin syn på sin tro och livet i Sverige. Islamologer och imamer har avlöst varandra för att försäkra att Koranen förkunnar fred.

Ändå undrar jag hur mycket som verkligen förändrades. Bilden av islam som en religion som uppmuntrar till fanatism och förtryck föddes nämligen inte den 11 september 2001. Tvärt om är det en föreställning som odlats under årtionden och som kunnat spridas genom skolböckernas bilder och journalistikens språk.

Är inte snart sagt varje muslim som lyckas skapa en rubrik antingen fundamentalist eller våldsverkare?

Det är långt ifrån säkert att den som anlagt branden är en extremist. Polisen talade igår mycket om ”inre motiv”. Trots det påminner oss attentatet om de förenklingar som präglar bilden av islam.

Nu är det viktigt att de ansvariga för attentatet mot moskén i Malmö avslöjas och ställs inför rätta. Det är helt och hållet en uppgift för polisen och de rättsvårdande myndigheterna.

Samtidigt har vi alla ett ansvar för att göra upp med de schabloner som präglar bilden av muslimer i vårt samhälle.