ÅSIKT

Johnsson tror på samarbete

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det fanns inga röda fanor på scenen när Metall igår inledde sin kongress. Förmodligen samlade de damm i något förråd på förbundsexpeditionen. För att rädda tidsschemat strök arrangörerna dessutom svensk arbetarrörelses mest klassiska sång, Arbetets söner.

Ingen uppvisning i klasskampsretorik eller socialistiska symboler, om nu någon väntat sig det. Här handlar det om resultat, och vägen går nästan alltid över samverkan.

- Ett bra samarbetsklimat är vårt trumfkort, sa Metalls ordförande Göran Johnsson i sitt inledningstal.

Det kan behövas minst ett trumfkort.

Nyheterna om hur svensk industri flyttas har kommit tätt. Degerfors, Bengtsfors, Gislaved och Västervik har skapat rubriker, men listan skulle kunna göras mycket längre. På 15 år har Metall tappat 90 000 medlemmar. I förra veckan läckte GM:s planer för Saab ut. Konsekvenserna skulle kunna få andra företagskriser att blekna. Fabriken i Trollhättan ställs mot Opels anläggning i Rüsselsheim. Bara en av dem kommer att få tillverka koncernens nya europeiska mellanklassbil.

Det kommer att leda till krav på längre arbetstid, högre arbetstakt eller sänkta löner.

Tydligare kan det inte sägas. Arbete är en vara bland andra, något som säljs och köps till priset på marknaden. För industrins del blir den marknaden för varje dag allt mer global.

Den fackliga organisationen ska vara en motkraft. Tillsammans kan alla som bara har sitt arbete att sälja stå emot underbudskonkurrens och dumpning.

Göran Johnsson talade om att gå samman. Det handlade om den planerade sammanslagningen med Industrifacket, kongressens stora fråga. Men också om samverkan med de andra fackliga organisationerna inom industrin, och övriga LO.

Johnsson ville utveckla samarbete med arbetsgivarna, till exempel om ohälsan och kompetensutveckling. Dessutom ville han se ett större engagemang från regeringen.

- Mer verkstad i näringspolitiken, sa Johnsson och efterlyste bättre villkor för små och nystartade företag.

Samarbete mellan fack, arbetsgivare och staten för att värna den svenska konkurrenskraften och locka investeringar till landet. Känns receptet igen?

Antagligen, just så sammanfattas den svenska modellen. Frågan är om den ger svaren i en global kvartalskapitalism där begrepp som "made in" tycks hopplöst omoderna?

Kanske var det därför Johnsson igår avslutade med att tala om ett annat slags samarbete. Ett samarbete över gränserna, mellan fackliga organisationer och anställda i Europa och världen.

Ett samarbete, inte för Sveriges konkurrenskraft mot andra länder, utan för de anställdas konkurrenskraft på en global marknad för arbete.

Kanske borde det bli en huvuduppgift för ett nytt sammanslaget metall- och industrifack.

Ingvar Persson