ÅSIKT

Finlands sak är fortfarande vår

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I Finland står pappersbruken fortfarande stilla. Arbetsgivarnas krav om karensdagar, rätt för företagen att ta in entreprenörer och förändrat helgarbete står kvar. Det fackliga motståndet mot försämringar likaså.

Pappersarbetarna har varit utestängda från sina arbetsplatser sedan den 18 maj. I tisdags varslade arbetsgivarorganisationen om ytterligare två veckors lockout från den 15 juni.

Under tiden förlorar industrin 40 miljoner euro, 365 miljoner kronor, om dagen.

I Sverige fortsätter också sympatiaktionerna. Sedan i onsdags vägrar svenska pappersarbetare att arbeta övertid på finskägda bruk. Tjänstemännen i SIF kommer inte att göra deras arbete.

Dessutom har Metall, Elektrikerna, Skogs- och Träfacket och Byggnads gjort klart att deras medlemmar inte kommer att gå in och ersätta Pappers medlemmar.

Nu kommer sympatiåtgärderna att börja kosta stora pengar, också i Sverige.

Arbetsgivarna har sedan länge sin slutsats klar. Papperskonflikten visar att fackets inflytande måste begränsas.

Redan i mitten av maj deklarerade den vikarierande chefen på Svenskt Näringsliv, Jan-Peter Duker, att konflikten visade varför sympatiaktioner måste förbjudas.

Företagen saknar möjlighet att skydda sig, klagar Duker på hemsidan.

Den finländska konflikten, och de svenska sympatiåtgärderna, skulle precis lika gärna kunna leda till den motsatta slutsatsen.

Konflikten visar hur viktigt det europeiska fackets krav på att få vidta internationella sympatiåtgärder faktiskt är. I synnerhet i en tid när företagens rätt att agera över unionens gränser utgör själva kärnan i den inre marknaden.

För pappersindustrin är marknaden den samma oavsett om bruket ligger i Sverige eller i Finland. Det samma gäller många av de stora arbetsgivarna.

Finlands sak är vår, skulle de svenska pappersarbetarna kunna säga.

Därför fruktar det svenska facket att eftergifter i Finland snabbt skulle skapa tryck också i Sverige. Det gäller helgarbetet, där de svenska arbetsgivare som velat köra sina bruk året om tvingats till lokala förhandlingar där de fått betala bra. Det gäller villkoren i sjukförsäkringen och det fackliga inflytandet över entreprenörer där försämringar i Finland snart skulle leda till motsvarande krav i Sverige.

Företagen låter sig inte hindras av nationella gränser. Att tvinga facken till sådana begränsningar förstärker obalansen mellan arbete och kapital. Ändå är det precis så det i dag ser ut i de flesta av EU:s länder.

Det är en del av det sociala underskott som just nu skapar folkligt motstånd mot hela unionsbygget.

Samtidigt visar konflikten hur viktigt det är att de fackliga organisationerna själva väljer att tänka internationellt. För svenska Pappers är sambandet mellan de egna villkoren och de som gäller på de finländska bruken självklart. Det är därför de agerar.

Kan andra fackliga organisationer säga samma sak?

Ingvar Persson