ÅSIKT

Det Dagens Nyheter förtiger om Vaxholm

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vaxholmskonflikten fortsätter att spöka. Senast är det DN-journalisten Maciej Zaremba som i en stort upplagd artikelserie avslöjar ”sanningen” om konflikten.

Och sanningen, som Zaremba ser den, är att de fackliga organisationerna i Västeuropa är skräckslagna för arbetsamma medborgare i EU:s nya medlemsländer. Räddast av alla är det svenska Byggnadsarbetarförbundet.

Som stöd för sin tes har Zaremba hittat en anteckning i protokollet från förhandlingen mellan Byggnads och det lettiska företagets advokat den 15 september förra året. Där står, svart på vitt, att facket krävde att de anställda skulle få 145 kronor i timmen. Tio kronor mer än de flesta byggnadsarbetare i Sverige tjänar, slår Zaremba fast.

Tolkningen är solklar. Byggnads ville förmedla ett budskap, att de lettiska arbetarna inte var välkomna på svenska byggen.

Ingen svensk modell att försvara, bara främlingsfientlighet och egenintresse.

Fallet avslutat.

Eller kanske inte. Det finns en hel del Zaremba går runt i sin annars ordrika redogörelse. Som att protokollet från den 15:e faktiskt visar att företaget vägrade teckna ett vanligt kollektivavtal, något som facket krävde. Byggnads förhandlare tog inte siffran 145 kronor ur luften. Den angav ett genomsnitt för nybyggen i Stockholmsregionen. Alltså det slags bygge som förhandlingen rörde.

Ett avtal med följande löneförhandlingar skulle ha hamnat på den nivån, oavsett om det gällt ett svenskt eller ett lettiskt företag. Så fungerar byggavtalets ackordsregler.

Zaremba tycker inte heller att hans läsare behöver få veta att Laval gång på gång, bland annat under medlingsförhandlingarna, erbjöds ett vanligt hängavtal utan preciserade lönenivåer.

Framför allt glider han förbi frågan om vad de lettiska arbetarna verkligen tjänade. Zaremba skriver: ”Nog försökte bolaget dra maximal nytta av sina arbetare, troligen for man med osanning om löner och tubbade folk att hålla tyst. Men det är inte det som saken gäller.”

Det kanske är precis det saken borde gälla?

Då blir det nämligen tydligt att Vaxholmskonflikten påverkar fackets möjligheter att försvara anständiga anställningsvillkor.

Sedan konflikten har Byggnads slutit rader av avtal med utländska företag. Bara i Skåne ett femtiotal. Utvecklingen började redan under konflikten. Dessutom har fackets krav, till exempel på ombyggnaden av Preemraff i Lysekil, tvingat fram avtalsenliga löner på flera byggen.

Det begicks misstag i samband med Vaxholmskonflikten, också av facket. Protokollet från den 15 september borde inte ha undertecknats som det nu ser ut och parollen ”Go home” skulle naturligtvis aldrig ha använts.

Framför allt lyckades inte Byggnads få kontakt med de lettiska arbetarna. Till en del på grund av språksvårigheter, något därför att företaget konstrade. Framför allt visade det sig att svensk fackföreningsrörelse inte var redo. Det är en läxa Byggnads har lärt. I dag satsar man både på att utbilda egna tolkar och på material på flera språk.

Det kommer att krävas mycket mer.

Inget av detta är dock kärnan i Vaxholmskonflikten. Den är och förblir om svenska fack har rätt att kräva svenska avtal på svenska arbetsplatser och om de kan driva kravet med stridsåtgärder.

Den frågan ställer inte DN.

Ingvar Persson