ÅSIKT

Stolt över att vara hälleforsare

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Designåret 2005 är snart slut. Aktiviteterna i det 59 sidor tjocka officiella kalendariet är genomförda. Beskäftiga tv-program har fyllt tablån och ministrar har rest världen runt för att tala om svensk form.

I lördags invigdes dessutom Formens hus i Hällefors med tal av Göran Persson och en färgsprakande föreställning av elever ur kommunens kulturskola och Hällefors folkhögskola. En hyllning till skapandet.

Huset i sig är en fascinerande skapelse. Det ligger vid en av Hällefors skulpturparker. Från parken ser det ut som ett traditionellt bostadshus från femtiotalet. Om betraktaren i stället befinner sig på Sävenforsvägen ser man en sluttande fasad täckt med svart tackpapp och uppbruten av små runda fönster.

Jag gillar det, men alla tycker inte om det. Fult, säger många. I Hällefors kan man inte bygga ett nytt hus och klä det i takpapp.

Invändigt rymmer Formens hus en utställningslokal där det bästa ur den industriella epokens formspråk ska ställas ut. Huset inrymmer dessutom två lägenheter återställda till ett ursprungligt femtiotalsskick. En där en tänkt arbetarfamilj skulle ha kunnat bo, och en bostad inspirerad av utställningen H?55 som en tjänstemannafamilj kunde ha möblerat den.

Inredning och smak var en fråga om klass, då också.

Jag växte upp här i ett hörn av Västmanland. I norr finns Dan Anderssons finnskogar, i väster Nils Ferlins Filipstad. I 70-talets Hällefors fanns?... inte så mycket. I alla fall inte av kultur.

Amatörteater, ett bokcafé med blygsam försäljning och naturligtvis dansbandsmusik. Det är i alla fall så jag minns det. I Grythyttan hade Carl-Jan öppnat gästgivargården, men det var nog inte många som förutsåg att det märkliga företaget skulle växa till dagens centrum för utbildning och utveckling.

I dag arbetar kommunen efter en medveten framtidsstrategi. Teknik och måltid är två led­ord som bygger på ortens näringsliv. Det tredje är design. Där kommer Formens hus in. Målet är att skapa en internationell mötesplats för form- och designfrågor.

Stiftelsen bakom huset har redan ett internationellt nätverk av formgivare och utbildare.

Idén är fantastisk. ”Heltokig”, tror jag en imponerad Göran Persson sa i sitt invigningstal. Hällefors skulle kunna stå som symbol för det svenska samhällets strävan efter jämlikhet, eller slätstrukenhet, som andra skulle säga. Längre bort från internationell design, formgivning och estetik är kanske svårt att komma.

Och ändå inte.

Talet om design och form rymmer en dubbelhet. Å ena sidan det exklusiva. Den ängsliga viljan att markera god smak, medelklassens viktigaste märke. I den funktionen kan design aldrig nå alla.

Å den andra industrisamhällets stora utmaning. Att skapa ting, gärna vackra ting, för alla. Folkhemmet, precis det bruksorten stått modell för.

Utan det hade varken Ikea, Volvo eller Kosta varit vad de är i dag.

–?Man känner sig stolt över att vara hälleforsare, hör jag en gammal klasskamrat säga.

Man känner sig stolt. Över att vara hälleforsare.

Ingvar Persson