ÅSIKT

Arbetets hjälte får träffa Littorin

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den här texten är inte satirisk. Jag skriver den därför att verkligheten ännu en gång överträffar dikten.

Moderaterna har startat en kampanj för att Sverige fått en arbetarregering. ”Äntligen”, som partiet skriver.

Fackföreningsrörelsen protesterar mot urholkningen av a-kassan och frågan om politisk strejk diskuteras på arbetsplatserna. Den öppna arbetslösheten väntas stiga nästa år, samtidigt som regeringen skär bort åtgärder och utbildning.

Det nyss så tydliga beskedet om fackets rätt att kräva kollektivavtal är plötsligt inte längre så klart.

Det ena moderata statsrådet efter det andra avslöjas som fuskare. Senast är det försvarsminister Odenberg som under sin tid i riksdagen hellre åkte taxi än delade tunnelbana med sina grannar på Östermalm.

På rekordtid har den nya regeringen förlorat stödet från valdagen.

Då startar moderaterna sin kampanj, på temat arbetarregering. Det är vågat, minst sagt.

Moderata statsråd och kommunalpolitiker ska ut och titta på verkligheten. Praktikbesök på arbetsplatser kallas det.

I tidningen Medborgaren berättar moderata ministrar om sina favoritarbetare. Migrationsminister Billström håller på bagarna på Pågens i Malmö, kulturminister Adelsohn Liljeroth är mer förtjust i kroppsarbetare, som byggnadsarbetare och vägbyggare. ”De beundrar jag verkligen”, skriver hon.

Inte nog med det.

Samtidigt utlyser moderaterna tävlingen ”Sveriges bästa arbetare”. Nomineringar skickas till det moderata kansliet.

En jury bestående av partisekreteraren, två moderata riksdagsledamöter och en organisationskonsult ska sedan utse den bästa svenska arbetaren. Moderaterna tänker sig någon som alltid ställer upp, eller som kämpar och sliter med sin rehabilitering. Hjälten kan också vara en facklig företrädare som tar sitt uppdrag på allvar. Vi förstår att tävlingskommittén tror att en så rar planta blir svår att finna.

Hela idén har en doft av sovjetisk traktorfabrik. Återskenet från Arbetets hjältar är omisskännligt. Någon medalj tänker moderaterna dock inte dela ut.

Priset för den praktarbetare som till sist finner den moderata juryns gillande är en lunch med arbetsmarknadsministern, på riksdagen till på köpet! Sven-Otto Littorin, ständigt lika Rotarytrevlig, är säkert ett utmärkt lunchsällskap.

Ingen politisk satiriker skulle ha hitta på en så osannolik historia.

Säkert bidrog retoriken om det nya arbetarpartiet till moderaternas framgång i valet. Fredrik Reinfeldt lyckades tvätta bort, eller i vart fall maskera, det förakt för vanliga människors villkor som så ofta tyngt hans parti.

Sedan valdagen har det mesta hos moderaterna återgått till vardagen. Bildt är tillbaka i regeringen och statsråden har haft hembiträden i källaren och betalat sina barnflickor svart. Skatterna ska sänkas och avgifterna höjas, de arbetslösa får det sämre och de sjuka ska granskas hårdare.

Det är därför arbetande människor rasar mot den nya arbetarregeringen. Och protesterna kommer inte att sluta ens när moderaterna utsett sin favoritarbetare.

Ingvar Persson