ÅSIKT

Afterski – en naturupplevelse

Hälften av svenskarna lämnar aldrig staden. Det märks i energidebatten.

LEDARE

Hälften av svenskarna lämnar nästan aldrig staden för att ge sig ut i naturen. Andelen har dessutom ökat ända sedan 1980-talet. Det har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet tagit reda på.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det gör mig beklämd.

Visst, det kanske är en generationsfråga. Jag är uppvuxen med strömhopp på gymnastiken, spontanfotboll på rasterna och allmän värnplikt. Vildhallon med mjölk på sommaren, svampmackor på hösten och angelfiske efter gädda på vintern. Snöstjärnan på vintern och simskola vid byns badplats på sommaren.

I juni kunde vattnet vara nog så kallt.

Det tillhör kanske en svunnen tid, men visst kommer det att få konsekvenser om after ski i restaurangen eller en sväng på golfbanan blir modellen för en naturupplevelse.

Nu plockas skogarnas bär av underbetalda människor från andra sidan världen. Jakt och fiske beskrivs ofta mer som en affärsmöjlighet för turistföretag än som två folk­rörelser.

Forskarna på lantbruksuniversitetet menar att människors förståelse för miljöproblem kan bli mindre. I själva verket har det nog redan hänt.

Hade Folkpartiets landsmöte – som vanligt en uppvisning i självbelåtenhet – präglats av samma kärnkraft­s­yra om fler partimedlemmar plockade svamp? Det var i becquerelmätningar av svamp och vilt som Tjernobylolyckan blev något mer än en katastrof långt borta. I åratal påmindes den som rörde sig i skogen om kärnkraftens fruktansvärda risker.

Och hade debatten om Vattenfall sett likadan ut om fler uppfattat hur viktig vattenkraften är för vårt land? Sjön där roddbåten ritar sitt mönster en sommarkväll och abborren nappar är också ett enormt, förnyelsebart energiförråd. Det formar miljön, och samhället.

Att dämma upp ett vattendrag är samtidigt ett enormt ingrepp i naturen. Hela trakter dränks, och avtappningen påverkar villkoren för både människor och djur. Vattenfall driver 92 vattenkraftverk i Sverige. I hela landet, från Ljungafors till Ritsem, formar Vattenfalls dammar landskapet.

Det är inte en resurs som kan behandlas som vilken handelsvara som helst. Och det är inte en tillgång som borde användas som säkerhet för äventyrliga affärer i andra länder.

Ändå har precis det hänt, och jag tror det hänger samman med att vi inte längre rör oss i naturen.