ÅSIKT

Vi har inte fått alla svar

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I går utlovade Sportbladets förstasida sanningen om häckstjärnan Sanna Kallurs avhopp från Europamästerskapet. En trist historia om infektioner och en skada som inte vill läka.

Så fungerar journalistik. Det handlar om att så gott man kan berätta sanningen, även om den inte är speciellt trevlig eller glamorös.

Det har gått två veckor sedan Aftonbladets reporter försökte ställa frågor till den dåvarande ministern Sven Otto Littorin på flygplatsen i Visby. Frågorna handlade, som alla nu vet, om sexköp.

Resultatet blev inte några svar, men väl en inbokad intervju nästa morgon. Littorin dök inte upp. I stället kallade han till presskonferens och avgick med ett tal om sin familj och det offentliga livets pris. En plötslig insikt för en man med ett fullspäckat program för veckan.

Detta gör Littorinaffären speciell. Ett tungt statsråd avgår under dramatiska former, med två månader kvar till valet. Och han gör det med en förklaring som rimligen inte kan vara hela sanningen.

Därmed borde den journalistiska huvuduppgiften vara klar. Ta reda på vad som egentligen hänt.

Aftonbladets redaktion hade en viktig pusselbit. Frågorna på flygplatsen, och den inställda intervjun, gav en del av svaret. Det har både Littorin och Reinfeldt i efterhand bekräftat.

Det kan naturligtvis finnas många skäl – både anständiga och mindre anständiga – att inte berätta det man vet om en viktig politisk händelse. Men inget av de skälen har rimligen med journalistik att göra.

Därför är det märkligt att liberala redaktörer och kolumnister, både gamla och nya, nu beklagar sig över att uppgifterna publicerats. Ingen har nämligen förnekat att de hjälper till att förklara varför arbetsmarknadsministern avgick.

Vi har långt i från fått alla svar.

Littorin har i sin e-postväxling med Dagens Nyheter förklarat att beslutet att lämna regeringen var hans eget.

Ändå vet vi inte vad som hände under de nattliga möten som föregick presskonferensen. Hur mycket ville statsministern och hans partisekreterare försvara sin energiska och levnadsglada arbetsmarknadsminister?

Svaret på den frågan skulle inte bara vara viktig journalistik. Det har dessutom stor politisk betydelse.