ÅSIKT

I det politiska gränslandet

Skillnaden går mellan politik som leder framåt och politik som bevarar dagens samhälle

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det Stockholm som möter mig på väg till redaktionen är en smula lojt. Semestertider, skollov och en avklingande värmebölja. Trots att klockan just passerat åtta doftar luften av varm asfalt.

Fast frågan är om klockan verkligen är åtta. Sedan trettio år vrider vi fram klockorna en timme när ljuset återvänder.

Visst kommer jag ihåg oron när sommartiden infördes. Korna ansågs ha särskilt svårt. För trettio år sedan kunde en sådan sak sägas på fullt allvar. Nu hävdar Arla att den svenska mjölkproduktionen kan vara borta om några årtionden.

I dag är det knappast någon som ifrågasätter sommartiden. Vi muttrar lite, men tycker egentligen att det är ganska skönt att komma upp och få jobbet undanstökat en timme tidigare så att kvällarna blir ljusare.

För det ju vad sommartiden är, en arbetstidsomläggning. I princip borde det ha kunnat göras frivilligt. I princip, men inte i praktiken.

Transaktionskostnaderna – ekonomers ord för krångel – skulle ha blivit alldeles för höga. Massor av förhandlingar, system i otakt, tidtabeller och öppettider som inte längre passar till behoven.

Att ändra tiden kräver politiska beslut.

På tunnelbanan tänker jag på allt det där och på Kristdemokraternas Göran Hägglund. Just nu återlanserar han den gamla tanken om politikens gränser. Politiker ska inte fatta beslut människor kan fatta själva. Det låter bestickande, men frågan är om inte sommartiden visar varför han har fel.

Det handlar ju om när vi ska stiga upp på morgonen. Är inte det en fråga som verklighetens folk kan avgöra själva? Jo visst, men då skulle vi fortfarande sova en timme längre och klaga över värmen och de mörka kvällarna.

Och antagligen är det på samma sätt med familjepolitiken, för det är ju där Hägglund vill sätta gränser. Ingen vill ha tillbaka ett arbetsliv där bristen på barnomsorg gör kvinnors arbete till något "extra". Ändå hade vi haft det om Hägglunds föregångare fått bestämma och besluten "lämnats över" till familjerna.

Skillnaden går inte mellan politik som befinner sig utanför eller innanför gränsen, utan mellan politik som leder framåt och politik som bevarar dagens samhälle, med orättvisor, klyftor och allt.

Det vet nog Hägglund.

Ingvar Persson