ÅSIKT

Egyptierna har fått nog

KAIRO I GÅR En demonstrant höjer den egyptiska flaggan samtidigt som polisen slår till med vattenkanoner.
KAIRO I GÅR En demonstrant höjer den egyptiska flaggan samtidigt som polisen slår till med vattenkanoner.Foto: Foto: LEFTERIS PITARAKIS/AP
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Brinnande regeringsbyggnader, tårgas och dödsoffer. Sannolikt mer än tusen skadade. Men också en envis vägran att ge upp. I Kairo, Suez och Alexandria skrevs i går ännu ett kapitel i den historia som kommer att förändra Mellanöstern, och världen.

Rädslans barriär är bruten, säger filmaren Ahmed Rasheed till BBC.

Medan demonstranter och regimens säkerhetsstyrkor förberedde sig kommenterade

Barack Obama det folkliga upproret. EU tiger däremot fortfarande.

”Hjälpsam” president

Obama uppmanade alla till återhållsamhet. Man kan tycka att det egyptiska folket redan visat ett övermått av just återhållsamhet.

Den amerikanske presidenten konstaterade också att den egyptiske presidenten ofta varit ”mycket hjälpsam”. Användbar för den amerikanska utrikespolitiken är kanske ett annat sätt att uttrycka det.

Just här finns en del av den Nordafrikanska tragedin. Regimer i vilka medborgarna bara kunnat se inkompetens, korruption och repression har samtidigt varit ”hjälpsamma” i stormakternas globala spel.

Ben Ali i Tunisien är ett exempel. Och Mubarak ett annat.

Miljarder i bistånd

Tillsammans med Saudiarabien är Egypten USA:s mest lojala allierade i regionen. Det gäller i förhållandet till Israel, och det gäller när det handlat om att begränsa islamismens och Irans inflytande.

Det är hjälpsamheten – och de miljarder i amerikanskt bistånd som blivit resultatet – som gjort att Mubarak kunnat behålla makten, trots korruption, åsiktsförtryck och fattigdom.

Den typiska historien i Arabvärlden.

Demonstranterna i Tunis, Kairo, Alger och Sanaa accepterar det inte längre. De kräver en regim som regerar på det egna folkets uppdrag, och med det egna folkets bästa för ögonen. Det handlar om stora principer, men antagligen lika mycket om vardaglig vanmakt.

Bloggar och sociala medier har spelat en avgörande roll, men den arabiska revolutionen startade sedan en arbetslös tunisisk grönsakshandlare i sin förtvivlan över polisens trakasserier bränt sig själv till döds.

Tvingar fram vägval

Gårdagens demonstrationer i Kairo, Alexandria, Suez och Assuan ställer inte bara regimen inför ett val, att vika eller att slå ner på fortsatta protester med ännu mer våld?

De tvingar också Västvärlden till ett vägval. Är en pålitligt ”hjälpsam” regim i Arabvärldens största land verkligen viktigare än mänskliga rättigheter?

Ingen kan i dag säga vad som blir resultatet av den process som nu pågår i den arabiska världen. Men en sak är säker.

När tårgasen skingrats och bilvraken städats undan och de döda begravts kommer ingenting att vara sig likt.

Aftonbladet
Ingvar Persson