ÅSIKT

A-kassan är på väg att haverera

Bara var tredje arbetslös får faktiskt ersättning från a-kassan

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I teorin skapar arbetslöshetsförsäkringen och a-kassorna trygghet för den som förlorar jobbet. I verkligheten är det däremot bara var tredje arbetslös som faktiskt får ersättning från kassan. Andelen har rasat, och utvecklingen fortsätter. Det visar siffror från Arbetsförmedlingen som Dagens Nyheter kunde berätta om i helgen.

För många arbetslösa betyder det att de tvingas lita till socialbidrag för att alls klara vardagen. För regeringen och den nyutnämnda arbetsmarknadsministern Hillevi Engström innebär det ett haveri.

Att a-kassan håller på att förlora sin roll som en central del i trygghetssystemet och arbetsmarknadspolitiken är nämligen inte en tillfällighet. Det är en direkt följd av regeringens politik.

Höjningen av avgifterna för fyra år sedan fick en halv miljon svenskar att lämna a-kassan. Avgifterna har dessutom höjts mest för de yrkesgrupper som har störst risk för arbetslöshet, och ofta de lägsta lönerna. Enligt Anders Borgs planer ska avgifterna i kombination med banden mellan a-kassor och fackförbund skapa en bättre lönebildning.

Lägre lönekrav, för att tala klartext. Kanske har det fungerat.

Effekten blir under alla omständigheter att många som verkligen behöver en försäkring inte har råd att betala avgiften. Det är en del av förklaringen till att allt fler arbetslösa inte har rätt till ersättning.

Många får ingen ersättning

En annan förklaring är att villkoren för att alls kvalificera sig blivit allt hårdare. Också det är en del av regeringens jobbpolitik. Många som är med i a-kassan får ändå ingen ersättning, och många andra väljer bort medlemskapet eftersom det inte ger något tillbaka.

När Fredrik Reinfeldt i regeringsdeklarationen tog upp frågan om a-kassan var det dock varken de differentierade avgifterna eller arbetsvillkoren han pratade om. I stället talade han – precis som för fyra år sedan – om en obligatorisk försäkring.

Kanske en eftergift för folkpartisterna. De kommer ständigt tillbaka till obligatoriet som lösning på a-kassans problem. Sannolikt i förhoppning om att försvaga den fackliga rörelsen.

Obligatorium löser inte allt

Problemet är att ett obligatorium inte kommer att lösa problemen. I alla fall inte om det ska förenas med dagens orättvisa skillnader i avgifterna. Eller med villkor som gör att många försäkrade ändå stängs ute. Och det skulle definitivt försvåra Anders Borgs försök att påverka lönekraven.

Så medan utredningarna avlöser varandra i regeringskansliet fortsätter a-kassan att urholkas och allt fler arbetslösa blir utan en rimlig ersättning.