Krönika

Ingvar Persson

Ledare

Lita inte på diktatorn

I drygt en vecka har folk samlats på Tahrirtorget i Kairo i protest mot regimen.
I drygt en vecka har folk samlats på Tahrirtorget i Kairo i protest mot regimen.Foto: KRISTER HANSSON

I tisdags: miljoner egyptier i en fredlig och massiv manifestation av beslutsamhet och frihetslängtan. En karneval, fanns det medier som rapporterade. Till sist fick det diktatorn att bedyra sin kärlek till landet och sin ödmjukhet inför folkets krav.

”Jag har aldrig varit med om en sådan folkmassa, men jag kände mig samtidigt helt trygg i detta folkhav”, skrev Svenska Dagbladets Bitte Hammargren från revoltens hjärta på Tahrirtorget.

I går: väpnade anhängare till regimen som misshandlar och kanske dödar demonstranterna. Soldater som, precis som tidigare, väljer att se på. Skillnaden är bara att de nu ser våldsamma regimanhängare misshandla demonstranterna. Telegrammen talar om hundratals skadade.

Dessutom journalister som förhind­ras att rapportera. Aftonbladets Karin Östman och Krister Hansson hölls under flera timmar frihetsberövade av militären.

Nu är det ingen som talar om karneval.

Den egyptiska revolten är långt i från slutförd och regimen har inte givit upp makten. Uppenbarligen hoppas kretsen kring Mubarak kunna rida ut stormen och vänta in en ny stämning. De väntar på att den gamla rädslan ska komma tillbaka.

Den ordnade övergång som både utländska politiker och Mubarak själv talar om ser allt mer avlägsen ut.

De senaste dagarna har det talats om de begränsningar EU och Vita Huset lagt på presidentens förtrycksapparat. Som om det vore Catherine Ashton, Hillary Clinton eller rent av Carl Bildt som förhindrat regimen från att slå tillbaka med full kraft.

I Israel tycker man att Västvärlden har övergivit Mubarak. Vad ska andra lojala envåldshärskare tro? frågar man sig i Jerusalem.

Sanningen är naturligtvis att det egyptiska folket har mycket liten anledning att lita till löften från regimen, eller utländska regeringar. Det är fortfarande massorna på Tahrirtorget och deras beslutsamhet som kan säkra den förändring alla trots allt säger sig vilja se.