ÅSIKT

Malmströms blinda fläck

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk. Ledarsidan driver opinion för jämlikhet, rättvisa, feminism och allas lika värde.

I somras föreslog EU-kommissionären Cecilia Malmström gemensamma regler för utländska säsongsarbetare inom unionen. Det är inte mycket till skydd Malmström erbjuder. Kommissionen tänker sig att säsongsarbetare i till exempel jordbruket kan klara sig med mindre rättigheter än andra anställda.

Erfarenheterna från den svenska bärbranschen borde förskräcka.

En bransch med tillfällig, importerad arbetskraft ger nästan inga chanser att bygga en facklig organisation. Däremot uppstår enorma utmaningar. Språksvårigheter, dubbla kontrakt och oklara anställningsvillkor är vardag. Gränserna mot ren kriminalitet ibland osäkra. När radioprogrammet Kaliber i helgen följde upp höstens bärskandaler pekade mycket på att verksamheten fungerat som front för ren människosmuggling.

Bärbranschen är inte unik. Liknande berättelser finns från skogsbruket, trädgårdsbranschen och restaurang­näringen, för att nämna några.

När LO:s styrelse förra hösten avgjorde vem som skulle ta ansvaret för bärbranschen blev det Kommunal som drog det kortaste strået. Sedan några år organiserar förbundet jordbruket, och kanske tänkte styrelsen på bärplockning som ett slags skördearbete. Nu skulle det bli något slags ordning i branschen.

Kommunal har nog försök, men precis som tidigare år har grupp efter grupp återvänt fattigare än de kom. Det är inte bara fackets fel.

Också i Sverige med vår unikt starka fackliga rörelse finns arbetsmarknadsproblem som facken inte kan lösa ensamt. Det gäller inte minst säsongsarbete. Där måste myndigheterna, staten, ta ett ansvar. I länder med en svagare facklig rörelse blir det naturligtvis än tydligare.

Därför är det obegripligt att EU-kommissionären Cecilia Malmström valde att undanta säsongsarbetare när hon i somras lämnade förslag för att stärka ­likabehandling och fackliga rättigheter på den europeiska arbetsmarknaden. Just här, där risken för diskriminering är som störst, blir skyddet som svagast.

I stället för gemensamma minimiregler får länderna själva skriva sina villkor. Signalen är tydlig. Gärna anständiga villkor, men inte till priset av sämre lönsamhet för vinbönder, grönsaksproducenter och olivodlare.

Eller för den delen svenska bärföretag.