ÅSIKT

LO-förbunden lägger undan stridsyxorna

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Efter LO-kongressen fanns framför allt två uppgifter på den nya ­LO-ledningens ”att göra-lista”. Karl-Petter Thorwaldsson och

de andra skulle se till att LO syntes i debatten, och de skulle få de stridande medlemsförbunden att enas om lönekraven.

I går blev en bra dag på båda fronterna. På morgonen kunde organisationen läxa upp Socialdemokraterna för vankelmod i frågan om välfärden, och på efter­middagen meddelades det från LO-­borgen att alla LO:s 14 förbund nu är ­eniga om kraven inför avtalsrörelsen.

– Jag är glad och stolt, sa Karl-Petter Thorwaldsson och såg verkligen glad och stolt ut.

LO-förbundens krav ­består ännu så länge av ett par principer. Kronor och procent kommer ­enligt planerna ­i början av december, och det blir som tidigare utrymmet i den konkurrens­utsatta industrin som sätter ­normen.

LO vill se en låglönesatsning. Den ­består dels i ett försvar av avtalens ­lägsta löner som inte ska tillåtas halka efter, och dels av en modell där ett fast påslag i kronor ska garantera att låg­avlönade relativt sett får de bästa löneökningarna.

Eftersom kvinnor i allmänhet tjänar mindre än män kan LO presentera det som en satsning på kvinnolönerna. Några särskilda potter för kvinno­lönerna blir det däremot inte.

LO vill också föra in föräldraförsäkringen i förhandlingarna. Man tänker sig en gemensam tilläggsförsäkring för hela arbetsmarknaden, och man vill att den ska vara kvoterad.

Hälften till pappan, hälften till ­mamman. Enkelt och klart.

Om män tar större ansvar för barn och familj ökar kvinnors möjlighet att utvecklas på jobbet, och att få högre lön. Kan LO-förbundens krav bidra till att det händer skulle det verkligen vara viktigt för jämställdheten.