ÅSIKT

Massflygets tid är en parentes

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den akuta krisen i flygbolaget SAS ser ut att vara avvärjd. Bolagsledningens besked om muntra siffror i nästa veckas kvartalsrapport fick köparna på gott humör när aktien åter fick handlas.

Det är knappast sista gången vi hör talas om problemen för SAS.

Vi kommer åter att få höra att tiden sprungit förbi de klassiska nationella flygbolagen. Att de är reliker från tiden när luften var reglerad och flygvärdinnorna fortfarande serverade fria drinkar.

De mest aggressiva av lågprisbolagen kommer dessutom – åter – att tolka SAS situation som resultatet av fackföre­ningarnas makt, eller kanske snarare av fackföreningar över huvud taget.

Någon kommer säkert att beskriva olämpliga och oengagerade ägare som bolagets problem. Tre – ganska motvilliga – regeringar där i alla fall den svenska helst skulle vilja se att någon annan tog över.

SAS har ända ifrån början funnits med på alliansregeringens lista över statliga företag som borde säljas.

Det ligger säkert något i alla dessa ­förklaringar. Men i grunden är osäkerheten om SAS:s framtid ändå ett tecken på att flygbranschen, liksom till exempel tidningsbranschen, håller på att ­förändras.

Och precis som det för några år sedan kunde se ut som journalistikens framtid fanns i gratistidningarna är det nu många som ser flygets framtid i gratis, eller ­nästan gratis, biljetter.

Det är nog inte heller sant. Epoken med extremt låga flygpriser kommer att bli en historisk parentes. Stigande ­energipriser och hotet mot miljön ­kommer att göra det omöjligt att flyga massor av människor kors och tvärs.

Det är faktiskt inte så länge sedan framtidsforskare kunde åka land och ­rike kring och kassera in föreläsar­arvoden genom att försäkra att varje ort behövde ett flygfält.

Nu är frågan snarare, behöver ett land verkligen ett flygbolag?