ÅSIKT

Det handlar om dig

hjärtefrågor  Den svenska avtalsrörelsen berör primärt tre saker – trygghet, lön och rättvisa.
Foto: Illustration: ROBERT NYBERG
hjärtefrågor Den svenska avtalsrörelsen berör primärt tre saker – trygghet, lön och rättvisa.
LEDARE

 27 mars 2013. Avtalsrörelsen.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den som lyssnar till politiker som Annie Lööf eller Jan Björklund kan föreställa sig att det stora problemet på svensk arbetsmarknad är att människor tjänar för mycket. Så är det inte.

I handeln arbetar till exempel en femtedel av de anställda i LO-yrken för den lägsta lönen. I genomsnitt ger den ungefär 13 500 kronor i månaden i disponibel inkomst, bara en aning över gräns­en för relativ fattigdom för ensamstående.

Skulle den butiksanställda också ha barn räcker pengarna inte för att

und­vika fattigdom, trots heltidsarbete. Visst finns arbetande fattiga, också i Sverige.

Just nu sitter representanter för fack och arbetsgivare inom industrin och väntar på att medlarna ska lägga fram ett slutbud, och resultatet kommer att påverka hushållsekonomin för nästan två och en halv miljon svenskar.

Det är din lön det gäller.

Flera stridsfrågor

Det nuvarande avtalet löper ut på måndag. Skulle det inte finnas en upp­görelse då kan de fackliga organisationerna varsla om strejk, och arbetsgivarna om lockout.

Det händer kanske inte, men strids­frågorna är fortfarande flera.

En är förstås lönen, och även om det är industrin förhandlingarna nu gäller kommer resultatet att sätta ramarna för alla andra.

En annan är hur lönerna ska fördelas. LO har krävt att alla löner – också de

lägsta – ska höjas med minst 700 kronor i månaden. En stor låglönesatsning som framför allt skulle gynna kvinnor med låga löner.

Det vill arbetsgivarna undvika. Enligt deras åsikt är löneskillnaderna för små, och de lägsta lönerna redan för höga.

Hur IF Metall och de andra industriförbunden lyckas med låglönesatsningen kommer att påverka löneförhandlingarna för handeln, restaurangerna och vården.

Men avtalsförhandlingar avgör inte bara löner. På nästan varje avtalsområde finns det också andra, lika viktiga, frågor att diskutera.

En rör hela arbetsmarknaden, och måste ha något slags lösning innan LO-facken inom industrin kan skriva på en uppgörelse. Det handlar om föräldra­försäkringen.

Som en del av sin jämställdhetssatsning ställde LO krav på förbättringar av tilläggsförsäkringen för föräldralediga. LO-förbunden vill ha en avtalsförsäkring som kompletterar föräldrapenningen

så att den som är hemma med barn får 90 procent av lönen i ersättning.

Ställde undan storsläggorna

’Den nya försäkringen ska dessutom delas lika mellan föräldrarna.

Förhandlingarna om föräldraförsäkringen har gått trögt, och det kan bli ett riktigt hot mot möjligheterna till en uppgörelse.

Vid sidan av de gemensamma kraven har varje fackförbund också egna

problem som ska lösas i avtalsförhandlingarna. I industriförhandlingarna har IF Metall drivit kravet på en arbetstidsförkortning. GS-facket, som bland annat organiserar skogsplanterare, vill ha bättre kontroll av att avtalen följs.

I byggindustrin ledde arbetsgivarnas ovilja att diskutera arbetsmiljön och ansvar för underentreprenörer nästan till strejk i förra veckan. Nu har medlarna skjutit fram konflikten, men hotet finns kvar.

I elbranschen höll arbetsgivarnas ensidiga beslut att försvåra insamlingen av fackens medlemsavgifter nästan på att leda till en storkonflikt. I sista stund drogs beslutet tillbaka i måndags, och storsläggorna kunde ställas undan

I handeln driver fackförbundet Handels kravet på tryggare jobb. Förbundet vill se fler heltidstjänster och begränsningar av hur länge någon kan tvingas gå på tillfällig anställning.

Fackförbundet Seko vill ha bättre ordning på arbets­miljöarbetet, Kommunal kräver ett stopp för delade turer och så vidare. En avtalsrörelse är en brokig

mosaik.

Ett tydligt mönster

Ändå är det inte svårt att se mönstret. De fackliga organisationernas krav handlar om tre saker.

Höjda löner, också när inflationen har räknats bort. En rättvis fördelning av

löneutrymmet, inte minst för jämställdheten. Och till sist, ordning och reda på jobben. Kraven på mer trygghet och riktiga anställningar går igenom hela avtalsrörelsen.

Det är naturligtvis ingen tillfällighet. Just nu går all utveckling åt precis fel

håll. Kampen mot otrygghet, kortsiktighet och ojämställda löner är fackför­eningsrörelsens viktigaste det närmaste årtiondet.

Därför är avtalsrörelsen en maktkamp om löner och trygghet.