ÅSIKT

Epidemin är ett hot mot freden

Över 2600 har redan dött i ebolaepidemin, nu måste världen agera

Hög risk Hjälparbetare och myndigheter gör så gott de kan i de drabbade länderna. Men än så länge räcker det inte.
Hög risk Hjälparbetare och myndigheter gör så gott de kan i de drabbade länderna. Men än så länge räcker det inte.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Under helgen har 6 miljoner invånare i Sierra Leone tvingats hålla sig hemma. Utegångsförbudet är ett försök från myndigheterna att tvångsisolera människor för att bromsa den ebolaepidemin, och frivilliga har gått från hus till hus i jakt på sjuka som gömts undan.

2600 döda

Epidemin i Västafrika har redan kostat 2600 människor livet. Världsbanken varnar för de ekonomiska konsekvenserna och FN:s säkerhetsråd beskrev i förra veckan ebolautbrottet som "ett hot mot internationell fred och säkerhet".

Den ansvariga för hälsofrågor i världsorganisationen, doktor Margaret Chan, beskriver epidemin som "den största fredstida utmaningen FN någonsin stått inför".

Desperata åtgärder

Det är inte konstigt om myndigheterna i de drabbade länderna tillgriper desperata åtgärder, som att belägga 6 miljoner män, kvinnor och barn i Sierra Leone med utegångsförbud. Men desperationen kommer inte att hjälpa. Resultatet kan tvärtom bli det motsatta.

Restriktioner och karantänsbestämmelser hindrar människor från att arbeta, och en redan fattig och våldsdrabbad del av världen blir ännu fattigare och våldsammare. Enligt BBC skulle epidemin kunna få tillväxten att falla med 12 procent i Liberia och med 9 procent i Sierra Leone.

Mer sjukvårdsinsatser

Människor som av erfarenhet knappast har någon anledning att lita på myndigheterna och som dessutom vet att det finns mycket lite hjälp att hoppas på kommer inte heller att söka vård eller lämna över sina sjuka till myndigheterna.

Isolering eller utegångsförbud hjälper knappast upp förtroendet.

Ebolautbrottet kommer att hejdas den dag sjukvårdinsatserna är tillräckliga, isoleringen av de sjuka fungerar och när myndigheter och hjälporganisationer vinner människors förtroende. Men allt detta handlar om resurser, resurser som inte existerar i de drabbade Västafrikanska länderna.

Måste agera nu

Först när dessa resurser finns kan arbetet med att stoppa en epidemi som inte bara hotar människors liv utan själva förutsättningarna för utveckling och säkerhet börja på allvar. Det är därför västvärldens oro och världsorganisationens resolutioner måste omsättas i handling och dollar, genast.

För tiotusentals människor i Liberia, Sierra Leone och Guinea är det redan för sent. De har mist sina anhöriga eller själva drabbats av sjukdomen.

Varje dag de massiva internationella insatserna dröjer gör antalet högre, och risken för fred och säkerhet större.

Ingvar Persson