ÅSIKT

Äntligen hoppfullt från Mellanöstern

Avtalet om Irans kärnprogram är ett steg i rätt riktning

Steg på vägen I veckan skrev världens stormakter och Iran under ett ramverk för förhandlingar som kan lösa frågan om landets kärnteknikprogram
Foto: AP
Steg på vägen I veckan skrev världens stormakter och Iran under ett ramverk för förhandlingar som kan lösa frågan om landets kärnteknikprogram
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Drygt fyra år efter den arabiska våren ligger drömmarna om en demokratisk modernisering av Mellansöstern i ruiner. Stater har fallit samman och generaler har återtagit taburetter.

Religiösa, historiska och maktpolitiska konflikter skapar tillsammans ett lidande som är svårt att ta in.

Positiva nyheter som talar om möjligheter till stabilitet, framsteg och ekonomisk utveckling är sällsynta i rapporteringen från Mellanöstern. I veckan togs dock ett steg som faktiskt är historiskt.

Ramverk

Världens stormakter - USA, Ryssland, Kina, Tyskland, Storbritannien och Frankrike - skrev tillsammans med Iran under ett ramverk för hur frågan om Irans kärnprogram ska kunna lösas.

Överenskommelsen är preliminär och både olösta detaljer och reaktionära krafter i USA, Israel och Iran riskerar fortfarande att stjälpa hela processen. Men den är ett viktigt steg mot att Iran - som hela tiden hävdat att landets kärnkraftsprogram är helt civilt - avsäger sig förmågan att bygga egna kärnvapen.

I en region där redan både Israel och Pakistan har kärnvapen är det ett viktigt besked.

Iran och omvärlden

I förlängningen kan uppgörelsen betyda en öppning i förhållandet mellan Iran och omvärlden. Det skulle i sig vara omvälvande för den globala politiken.

Ända sedan den iranska revolutionen, ockupationen av den amerikanska ambassaden i Teheran och fatwan mot Salman Rushdie har den iranska republiken och ibland hela den shiitiska inriktningen i Islam fått representera oförsonlighet och religiös fanatism. Under Iraks anfallskrig mot Iran - det anses ha krävt en halv miljon liv - valde västvärden till och med ett diskret stöd till Saddam Hussein.

Inte ens attentaten den 11 september 2001 kunde riktigt ändra på den bilden.

Förfärande situation

Iran är verkligen inte någon demokrati och tillståndet när det gäller mänskliga rättigheter är förfärande, men som allt fler blivit medvetna om gäller det för flera länder i regionen. Protesterna 2009 och 2010 slogs ner brutalt, men visade att drömmen om öppenhet och demokrati lever.

Syftet med förhandlingarna är att förhindra att Mellanöstern får ännu en kärnvapenmakt, och det är viktigt. Men om avtalet också banar väg för större öppenhet i relationen mellan Iran och omvärlden är det ingen dålig bieffekt.

I just det här fallet kan nämligen den gamla klyschan om hur kontakter och kommunikation sprider demokrati och mänskliga rättigheter visa sig bära på ett korn av sanning.