ÅSIKT

Hotet från bomben hänger ännu kvar

Redan på 1970-talet diskuterades kärnvapenfria zoner som ett sätt att minska spänningarna i världen. Mellanöstern var på förslag redan då. Nu blir Iran en kärnvapenfri zon.
Foto: AP
Redan på 1970-talet diskuterades kärnvapenfria zoner som ett sätt att minska spänningarna i världen. Mellanöstern var på förslag redan då. Nu blir Iran en kärnvapenfri zon.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag är det precis 70 år sedan. Klockan hade precis passerat kvart över åtta på morgonen och den japanska industri­staden Hiroshimas namn hade för alltid skrivits in i mänsklighetens mörkaste historia.

Några minuter tidigare hade överste Paul Tibbets fällt den atombomb som blivit symbolen för människans förmåga att helt på egen hand förinta livet på jorden. Sekunderna, timmarna och dagarna ­efter den 6 augusti skulle omkring 100 000 människor i Hiroshima dö. I årtionden skulle radioaktiviteten fortsätta att ­skörda människoliv.

Slutet på andra världskriget

Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki kan förstås beskrivas som slutet på det andra världskriget. Bara en dryg vecka efter bombningen av Hiroshima började förhandlingarna om Japans ­kapitulation. Så brukar historien skrivas.

Samtidigt blev bomberna början på vår tids skräck. Under de 70 år som gått ­sedan atombomberna fälldes över de japanska städerna har världen och den internationella politiken gått igenom många olika skeden. Det har varit rustning och nedrustning, kallt krig och internationellt samarbete, förhandlingar och hot.

Nedrustning och kapprustning

Oavsett om det handlat om nedrustning eller kapprustning har insikten om atombombsarsenalernas förmåga att ­utplåna inte bara civilisationen, utan själva livet dock svävat över medvetandet. ­

I årtionden byggde den internationella ­säkerheten på principen om ömsesidig och garanterad utplåning. Ingen skulle kunna segra i ett kärnvapenkrig, ingen skulle överleva.

Så kunde säkerhet också formuleras.

I dag ser världen annorlunda ut än ­under 50-, 60-, 70- och 80-talen. Kampen om det militära övertaget är borta även om den ryska aggressionen mot Ukraina minner om det kalla kriget. 

Hotet från kärnvapnen är dock lika ­aktuella som någonsin, även om oron de senaste åren handlat mer om den koreanska halvön, den indiska subkontinenten och Mellanöstern än om globala ­domedagsvapen. I dessa dagar när den amerikanska politiken sliter med frågan om att godkänna atomavtalet med Iran. Avtalet ska för överskådlig tid förhindra att ännu ett land i det som kanske är världens oroligaste hörn skaffar sig tillgång till kärnvapen.

Samtidigt kan det öppna för krav på ­Israel, vars atomvapenkapacitet är ett slags inofficiellt faktum.

Kärnvapenfria zoner

På 1970-talet drev politiker som Willy Brandt och Olof Palme tanken på kärnvapenfria zoner som ett verktyg för avspänning, inte minst i särskilt känsliga regioner. Mellanöstern diskuterades ­redan då.

I dag, 70 år efter bomben mot Hirosh­ima, borde vi väcka liv i tanken att göra hela Mellanöstern – inte bara Iran – till en kärnvapenfri zon.