ÅSIKT

En i varje klass blir förtidspensionerad

dystra siffror 30 000 personer mellan 19 och 29 år har nu aktivitetsersättning, eller förtidspension som det hette förr. Gruppen har femdubblats under de senaste tio åren trots regeringens löften om motsatsen.
Foto: THINKSTOCK
dystra siffror 30 000 personer mellan 19 och 29 år har nu aktivitetsersättning, eller förtidspension som det hette förr. Gruppen har femdubblats under de senaste tio åren trots regeringens löften om motsatsen.
LEDARE

8 FEBRUARI 2014. Unga utanför

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När alliansregeringen tillträdde deklarerade Reinfeldt högtidligt att fler människor skulle kunna ”försörja sig genom eget arbete, och få uppleva arbetsglädje och arbetsgemenskap under trygga villkor”.

Det låter bra. Resultatet har dock varit deprimerande.

Trots att borgerliga parti­ledare häcklat socialdemokrater för att de försökte förtidspensionera bort arbetslös­heten, har de fortsatt med ­samma sak.

Ny toppnotering

För sjuka äldre har det i och för sig blivit mycket svårt att få förtidspension. I stället har ­antalet unga förtidspensio­närer, med hela arbetslivet framför sig, ökat i rasande takt.

I går kom en ny toppnotering från Försäkringskassan. Fler än 30 000 personer mellan 19 och 29 år har nu aktivitets­ersättning, vilket förtidspen­sionen döpts om till. Under ­förra året förtidspensionerades 2,5 procent av 19-åringarna.

Det motsvarar nästan en från varje gymnasieklass. Gruppen har femdubblats i storlek under de senaste tio åren – trots regeringens löften om motsatsen.

Andra grupper prioriteras

Utredning efter utredning har larmat om utslagningen. Men inget händer. Ungdomar som ­inte har föräldrar som ­hjälper dem genom en byråkrati­djungel hamnar för de mesta i passivitet. Försäkringskassan har ­inget att erbjuda och socialtjänst och arbetsförmedling prioriterar ­ofta andra grupper.

Det passiva bidragstagandet får många av dem att må ännu sämre. Självmordsförsöken är många fler än bland andra unga. 

De flesta av de unga förtidspensionärerna har en misslyckad skolgång bakom sig och har ofta en neuropsykiatrisk diagnos. De lider av adhd, asperger eller autism.

De hamnar längst bak i den långa kön till jobben. Men självklart finns, även i dag, arbeten där de kan bidra. Men det ­kräver ansträngningar.

Livslångt utanförskap

Det är inte hårdare tag som behövs för att de ska ta sig in på arbetsmarknaden. Det som krävs är hjälp och stöd för att klara utbildningar, för att hitta praktikplatser och för att bygga upp ett självförtroende som ­ofta är bottenlöst dåligt.

Gruppen riskerar att hamna i ett livslångt utanförskap. Om de inte får jobb eller utbildning ­före 30 är möjligheterna ännu sämre sen.

Det enda regeringen erbjuder dem är passivt bidragstagande.