ÅSIKT

Vi vill leva i ett samhälle som respekterar oss

Jesper Bengtsson noterar vardagsmotstånd mot de religiösa reglerna i Teheran

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

TEHERAN.

Fredagsbön vid universitetet. Männen droppade in lite hur som helst, satte sig på golvet och lyssnade. Två talare värmde upp dem, blandade religiösa budskap med hårdföra politiska budskap. ”Död åt USA”, skanderade mannen från golvet.

Sakta fylldes böneområdet och Akbar Hashemi Rafsanjani klev fram på podiet. Rafsanjani har varit president och leder numera det mäktiga expertrådet. Han är dessutom en av landets rikaste affärsmän, ofta anklagad för korruption.

Han kritiserade EU:s skärpta sanktioner mot Iran.

Sanktionerna beslutades bara några dagar efter det att unionens utrikespolitiske talesman Javier Solana varit i Teheran och presenterat ett nytt förhandlingspaket.

EU vill ge Iran ekonomiska fördelar mot att landet upphör med anrikningen av uran. För första gången verkade ledarna i Iran intresserade.

Det ar svårt att skilja sanning från propaganda här.

Landets ledare har länge spelat ut andra länder mot varandra och trotsat FN:s säkerhetsråds krav på att anrikningen ska upphöra. Men om Rafsanjani menade allvar med sin kritik kan EU ha skjutit sig i foten. Då kan samtalen vara tillbaka på ruta ett igen.

När jag frågar människor på gatan är svaren dubbeltydiga. Inte vad regimen beträffar. I Teheran är motståndet mot det teokratiska styret kompakt.

–?Nästan alla vill leva ett annat liv än det ledarna föreskriver, säger en man jag talar med.

Det är en av de saker som överraskat mig mest under mina första dagar här. Jag visste att alla former av organiserat motstånd slås ned brutalt av regimen. Men jag visste inte att det vardagliga motståndet är så tydligt.

Decennier av strikta regler har inte minskat viljan att välja sitt liv efter eget huvud. Kvinnornas slöjor hänger löst kring huvudet. Klackarna smattrar hårt mot asfalten. De flesta sminkar sig hårt.

–?Moralpolisen gör symboliska tillslag, säger en kvinna när jag talar med henne på en restaurang. Men de som drabbas kan förstås råka illa ut.

När det gäller kärnkraften säger alla jag talar med att Iran har rätt att utveckla sina egna energikällor. Och de förstår inte varför USA hotar med bomber.

–?Inget gott kan komma ur det, säger en kvinna som själv utsatts för hård press från säkerhetspolisen. Vi vill leva i ett samhälle som respekterar oss, och faktum är att nästan alla unga vill lämna landet för att slippa leva ett dubbelliv. Men hot fungerar inte på den här regimen. I trettio år har makthavarna byggt sin makt på iden att Iran är hotat utifrån.

När vi samtalat en stund lämnar de båda kvinnorna restaurangen. De tillhör en generation som förr eller senare kommer att förändra det här landet.