ÅSIKT

Västerlandets fundamentalister

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Journalisten Meziar Bahari greps i Teheran i juni. Han var korrespondent för Newsweek och hade filmat en av de stora demonstrationerna efter presidentvalet.

Morgonen efter demonstrationen knackade säkerhetspolisen på dörren.

Sedan följde fyra månader av förhör, misshandel och isoleringscell. Förhörsledarna anklagade honom för att vara spindeln i ett nät av utländska journalister som spionerade för CIA. De påstod att han var en del av ett kulturellt Nato, vars syfte var att smutsa ned den iranska kulturen.

Ett kulturellt Nato, minsann.

Jag hörde det resonemanget när jag var i Iran förra året. Censuren och blockeringen av information på internet motiverades med att Iran skulle hållas kulturellt rent. Äkta. Fritt från influenser från andra kulturer.

Låter inte det märkligt likt Schweiz? De som propagerade för ett förbud mot minareter använde samma argument, möjligen luddigare formulerade. De är rädda för att den egna kulturen ska smutsas ned av arkitektur som inte sägs höra hemma i den schweiziska stads­bilden. De vill hålla islamska kulturella influenser på avstånd.

Jag tror att det i grunden är samma konservatism som styr rädslan för de andra, i Iran och Bern, och för den delen i Vellinge. De riktigt hårdföra, både i Schweiz och i Sverige, skulle säga som de mest konservativa mullorna; att vi är på väg att ockuperas.

Författaren Ian Buruma har skrivit bra om det där i sin bok Mordet i Amsterdam. Han diskuterar bland annat planerna på att förbjuda kvinnor att bära slöja i vissa sammanhang. Förbudet motiveras med att vi lever i ett liberalt upplyst samhälle där kvinnor inte ska behöva skyla sitt hår, men paradoxalt nog leder det till att man hindrar många kvinnor från sin individuella rätt att klä sig hur de vill. Buruma menar att de som driver en hårdför linje i de här frågorna är fundamentalister. Kanske liberala fundamentalister, kanske konservativa. Men lik förbannat fundamentalister.

I förra veckan träffade jag Meziar Bahari i Stockholm. Han var fri mot borgen och hade lämnat landet. Nu var han här för att visa tre iranska dokumentärfilmer. Inte ens en repressiv regim som Iran kan stänga gränserna helt.

Bahari arbetar vidare som journalist. Men han kan inte återvända till Iran.