ÅSIKT

Dagens äldre har festat – och tar nu springnota

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag tillhör första generationen i Sverige som inte räknar med att få det bättre än våra föräldrar. Vi 80- och 90-talister får eget boende sent och inga jobb. Lyckas vi få en anställning tvingas vi ofta kompromissa med arbetsvillkoren.

Vi dricker för mycket och är oftare­ långtidssjuka. På ålderns höst väntar klimatförändringarnas konsekvenser och tomma pensionskonton.

Självklart är inte ålder det ­enda som skapar skillnader

i samhället. Klass, utländsk bakgrund och kön är ofta viktigare. Men ålder är en central faktor om man ska förstå de nya klyftor som växer fram.

Våra föräldrars generation har under sin livstid generellt sett bara fått det bättre. För dem har det inte varit något större problem att få fast jobb eller bostad. I dag är de ärtiga tanter och farbröder som shoppar, festar, reser och älskar som om de vore hälften så gamla. Det vill säga som vi. Fast med pengar.

I senaste numret av Nöjesguiden har skribenterna Ida Therén och Kristoffer Viita skrivit en artikel om den molande generationskonflikt som finns i samhället. ­Under rubriken ”Föräldragenerationen, fuck off” beskriver de hur föräldrarna lägger sig på soffan medan vi går in i väggen.

De sålde ut allmän­nyttan och gjorde oss bostadslösa. De vägrar att åldras med värdighet utan ser ut som Demi Moore snarare än de ryska gummorna i Eurovision song contest.

Artikeln blev ­extra rolig i relief mot en krönika av Amelia ­Adamo i Expressen (12/7). I den berättade hon om sin snygga ­figur och tjocka plånbok som unga expediter suktar efter, samt lanserade uttrycket Gilf, som betyder ”grandmother I’d like to fuck”. 

2009 skrev Gustav Fridolin ­boken ”Blåsta! Nedskärnings­åren som formade en generation”. Hans samhällsanalys får en att undra om han inte egentligen är vänstersosse. I boken förklarar han väldigt pedagogiskt hur Sverige blev fattigare av nedskärningarna som gjordes när vi befann oss i samma sorts kris som Spanien upplever i dag.

Göran Persson beröms ofta för att han lyckades få ordning på de offentliga finanserna på 1990-talet. Men priset för det var högt.

Effekterna blev försämrade studieresultat, vidgade klassklyftor och framväxande främlingsfientlighet.

Professor Joakim Palme ledde arbetet för den statliga utredningen ”Välfärdsbokslut för 90-talet”.

I den konstaterar han att en ung person som inte får ett jobb under de två första åren i princip är förbrukad på arbetsmarknaden.

I Sverige är ungdomsarbetslösheten 25 procent och långtidsarbetslösheten ökar.

Själv fick jag min första fasta anställning när jag fyllt 28. Lägenheten har jag köpt med stor hjälp av mina föräldrar. Jag är medveten om att jag har haft tur.

Generationskonflikten ökar spänningarna i samhället.

Vi är kanske den blåsta generationen, men tro inte­ att det går att lura oss att betala hela notan för er fest.