ÅSIKT

Världens bästa nyheter visas i Öppna Kanalen

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jonna Sima.
Jonna Sima.

Varje dag visas det något som är mer eller mindre bisarrt i Öppna Kanalen, en icke-kommersiell lokal-tv-kanal som sänder i Stockholms län och i delar av Södermanland.

Programkvaliteten är sällan bättre än den något mer ambitiösa hemmavideon. Ett coverband som spelar Elvis-låtar på en halvtom lokalkrog, föreningen Prostatabröderna som talar om prostatan eller miljöpartister som leker tv. Ljudet är brusigt och underhållsvärdet ofta lågt.

Men varje kväll klockan 23 visar Öppna Kanalen Democracy Now! som även går att se på deras utomordentliga hemsida.

Democracy Now! är – utan att direkt överdriva – världens bästa tv-program om man tycker att SVT:s veckosammanfattande nyhetsmagasin Agenda sänds alldeles för sällan.

Democracy Now! är ett dagligt och oberoende amerikanskt tv-program som förmedlar nyheter från hela världen och debatter, intervjuer och analyser från studion i New York.

Tanken är att ta upp aktuella ämnen som de anser är underrapporterade i de stora medierna.

Programmet leds av de två skickliga journalisterna Amy Goodman och Juan Gonzalez, som även var med och bildade programmet 1996.

En väsentlig skillnad från SVT:s Agenda är att Democracy Now! inte drar sig för det intellektuella samtalet.

Författare, aktivister och artister bjuds in för att diskutera konst som politik. Min enda invändning – men den är väsentlig – mot programmet är att dagens rubriker presenteras över en horribel, slappbasfunkig signaturmelodi.

Vad som kanske är udda för den svenska nyhetstittaren är programmets uttalade vänsterprofil. ”Progressiv” är Democracy Now!:s egen beskrivning. Tea party-rörelsen kallar dem för en ”radikalvänsterkanal”. Det politiska märks främst i nyhetsvärderingen. Alltså på samma sätt som att du inte hittar likadana vinklar i Arbetaren, Fria Tidningar och ETC som du gör i Dagens Industri och Expressen.

Att ha en politisk profil även i nyhetsrapporteringen anses av många vara oetiskt. Men ingen journalistik är såklart helt och hållet objektiv. Journalisten eller redaktören väljer alltid vad som är viktigast att förmedla och vilka som ska intervjuas.

Dessutom har ägarkoncentrationen ökat i den svenska mediebranschen och antalet journalister har drastiskt minskat på kort tid. Antalet röster som får komma till tals har blivit färre.

Samtidigt har mediemed­vetenheten vuxit hos läsarna och tittarna. Att ha en tydlig avsändare kan därför snarare öka trovärdigheten och relevansen för en viss typ av journalistik.

Efter sommaren startar Aftonbladets nya projekt Politism – en sajt som ska driva opinionsjournalistik genom att sätta nyhetsflödet i en politisk kontext.

Med dagens snabba nyhetsflöde har behovet av att förstå sammanhang tilltagit.

I bästa fall kan Politism fungera som ett svenskt Democracy Now! men där man förhoppningsvis slipper den taffliga, öppnakanalska inramningen.