Krönika

Jonna Sima

Ledare

Alla rockstjärnor har inte snoppar

På housefestivalen Summerburst i år var 92 procent av dj:arna och artisterna män.
På housefestivalen Summerburst i år var 92 procent av dj:arna och artisterna män.Foto: ELIN BRYNGELSON/ROCKFOTO

"Har feminismen gått för långt?" frågade SVT:s Belinda Olsson i sitt Fittstim-program i våras. Tesen var lätt att motbevisa. Kvinnor tjänar fortfarande 3,5 miljoner kronor mindre än en man under ett arbetsliv. Vi tar ut största delen av föräldraledigheten och lagar mat, tvättar, städar och planerar mer i hemmet. Den strukturella ojämställdheten finns på alla nivåer i samhället. Från hemmets vrå till börsbolagens styrelser. Men också på sommarens musikfestivaler. På årets tio största festivaler består programmen till en förkrossande majoritet av manliga artister, enligt en undersökning gjord av organisationen Jämställd Festival.

Manlig dominans

I dag börjar Emmabodafestivalen som är inriktad på smalare popmusik. Förra året hade de 85 procent manliga akter på sina musikscener. I år är andelen 93 procent. Och då är Emmaboda ändå inte sämst bland festivalerna. Sweden Rock, Getaway Rock och Summerburst har samtliga mer än 90 procent manliga artister.

Självklart väljer man inte musik efter vilket kön som gjort eller framför den. Men tittar man på de tio största festivalerna skulle man kunna tro att det nästan bara finns manliga artister. Så är det naturligtvis inte.

I dag räknas Beyoncé, Taylor Swift, Rihanna, Lady Gaga och Miley Cyrus som några av världens största popstjärnor alldeles oavsett kön. Vi ser samma sak i Sverige. Här lyser Robyn, Lykke Li, First Aid Kit, Veronica Maggio och Linda Pira kanske starkast på den svenska pophimlen. I deras kölvatten kommer otaliga kvinnliga musiker och artister.

Ny kvinnlig artistvåg

Musikjournalisten Lisa Ehlin skriver i en krönika i Dagens Industri att vi nu ser en våg av begåvade kvinnliga artister ur alla genrer växa fram. Hon menar att det till stor del är en effekt av att dessa kvinnor – på grund av den mansdominerade musikbranschen – har tvingats att vara lojala och bilda nätverk för att stötta fram varandra.

Trots att musikbranschen håller på och förändras i grunden märks inte det på de svenska festivalerna. Det är inte bara tråkigt för oss besökare som inte får se några av de hetaste artisterna. Det tyder också på ett problem som är identiskt med det vi ser i resten av arbetslivet – att män väljer män. För att bryta det krävs ett medvetet arbete för att ändra invanda beteenden och synen på kompetens. Sorgligt nog verkar viljan till det saknas hos många festivalbokare.

Stillastående ideal

Men det finns undantag som aktivt jobbar för jämställdhet. Luger ligger bakom bland annat Way out West, Popaganda och Stockholm Music & Arts. De har antagit en intern jämställdhetspolicy, som också ska innefatta arbete mot sexism och sexualbrott på festivaler.

För många av oss är musikfestivaler är något av det roligaste med sommarmånaderna. Men idealen inom musikvärlden verkar påfallande ofta ha stått still sedan Woodstocks storhetstid. Det är dags för festivalbokarna att boka fler artister utan snopp.