Krönika

Karin Pettersson

Ledare

Högerdebatten visar total brist på empati

Vad är en människa? En hårlös apa, säger somliga. Guds avbild, säger andra.

I veckan nådde de borgerliga partierna en överenskommelse om att papperslösa flyktingar i Sverige ska få rätt till vård, och att deras barn ska få rätt till skolgång. Det har inte gått fort, Moderaterna har hållit emot.

Papperslösa är människor. Föräldrar, barn, ungdomar och mormödrar. Sverige är ett rikt land, där Anders Borg likt Joakim von Anka badar i pengar. Förslagen kommer kosta ett par hundra miljoner kronor. Det är mindre än två procent av ett jobbskatteavdrag.

Organisationen Läkare i världen har samlat vittnesmål från papperslösa flyktingar. Om en familj, med en son på nio år, kan man till exempel läsa:

”Sonen hade fyra hål i tänderna när han som asylsökande gick till tandläkaren och tandläkaren drog ut dem allihop, nu har han hål och smärta i en tand till men kan inte gå till tandläkaren med sin onda tand eftersom han inte har id. I skolan vaccinerades alla barnen mot den nya influensan, H1N1, men inte han.”

I går kom beskedet att regeringen kommit överens med Miljöpartiet, dels om rättigheter för papperslösa, dels om andra delar av migrationspolitiken. Det handlar bland annat om att underlätta för ”anhöriginvandring” – i praktiken att nära familjemedlemmar ska kunna leva tillsammans.

I det parlamentariska spelet är överenskommelsen en seger för regeringen. Man gör nu det Socialdemokraterna brukade vara mästare på – uppgörelser över blockgränsen i enskilda sakfrågor.

Överenskommelsen minskar även möjligheterna för Sverige demokraterna att skaffa sig inflytande i sin hjärtefråga. Jimmie Åkesson har tidigare erbjudit sig att göra upp om ett femte jobbskatteavdrag, mot minskad anhöriginvandring. Den dörren verkar nu vara stängd. Det är bra.

Men alla är inte nöjda. På Facebook förfasar sig borgerliga skribenter. ”Övertygades just om att KD, och kanske även C, kommer att få under 4 % i kommande val”, skriver Svenska Dagbladets Per Gudmundson. ”Hoppas Jimmie Åkesson kommer ihåg att skicka in blomkvast till Hägglund och Olofsson”, skriver Johan Ingerö, frilansskribent och högerdebattör.

Underförstått, detta borde inte regeringen ha gjort, eftersom Åkesson kommer att ta poäng på det. Att priset blir att barn inte får hjälp när de är sjuka? Det hade det varit värt, tydligen.

All politik innehåller element av taktik. Men politikens syfte är inte makt, utan förändring. Det finns delar av gårdagens överenskommelse som kan ifrågasättas, bland annat om arbetskraftsinvandring. Men i går fattades ett beslut som är rätt, som ökar solidariteten i Sverige en liten aning.

Att i den vevan argumentera för att barn ska nekas vård med spelteoretiska resonemang är empatistört. Det reducerar ­politiken till ett gyckelspel, och människan till en liten lort.

Och det, mina vänner, är hon faktiskt inte.